Vi lever i en tid där vi hela tiden får clickbaitbaserad information i ansiktet- det går inte många timmar innan vi får en ny indikation om vartåt det går – det ska upp, eller ner – eller kanske åt sidan, eller åt samma håll samtidigt. Det finns ett skäl till att vår tid kallas för Den Stora Osäkerheten – kort sagt; Det kan helt enkelt gå hur som helst! Men de är inte sant – forskningen visar annat.
Nu kommer snart kvartalssiffrorna från e-handelsföretagen som troligtvis kommer vara mer ansträngda än vid samma tid förra året och vissa av dem kan man se mellan fingrarna med, andra inte. Jag tror till exempel på Lyko som affärsutvecklat och kan drabbas av “Läppstickseffekten” samtidigt som Bygg Hemma Group är dokumenterat uselt positionerat ur alla upptänkliga perspektiv. Men detta är bara spekulationer i all enkelhet – låt oss bena ut hur de som egentligen vet något ser på vår tid:
Kan det verkligen ta ett decennium för inflationen att falla tillbaka
Den som har tid och lust kan gå tillbaka i bloggen och se hur jag under 2021 började varna för en risk för inflation samtidigt som Riksbanken ännu i januari 2022, menade att inflationen berodde faktorer som skulle gå över framåt sommaren. Historien kommer fråga sig hur centralbankerna kunde missta sig så grovt. För ungefär en månad sedan skrev jag en artikel om att jag trodde att inflationen skulle ha förutsättningar att börja falla tillbaka under hösten, när hushållen drabbats av ytterligare räntehöjningar och de 72% av de med bolån som fortfarande suttit på bundna räntor, fått räntehöjningar efter att de omsatts. Det kan vara så att jag var onödigt positiv i den föresatsen. Även IMF har i sin senaste rapport, som jag skriver mer om nedan, en graf som visar den förväntade inflationssiffrorna under kommande år – där man förväntar sig att inflationen är tillbaka vid målet på 2% i de mer avancerade ekonomierna i slutet av 2025.
Jag råkade ramla över en artikel om hur inflationen utvecklats under tidigare perioder av högre inflation, skriven av Rob Arnott och Omid Shakernia, i november 2022, som bygger på den forskning man gjort genom analys av historisk inflationsdata. Man kommenterar FEDs tankar om hur snabbt inflationen kommer falla tillbaka, som på många sätt påminner om Riksbankens:
“Är det möjligt att inflationen kommer sjunka till 4% och sedan till 2% inom ett år eller två? Såklart är det möjligt. Historien säger att det inte är sannolikt.” och lägger till det klassiska citatet av George Santayana, ”Den som inte kan minnas sitt förflutna är dömd att upprepa det”.
-
- En inflation på upp till 4% är ofta tillfälligt, men när den når 8% så fortsätter inflation uppåt i 70% av fallen.
- Om inflationen börjar mattas av så når når man en lägre nivå på ungefär ett år. Ökar inflationen till 6% så är mediantiden för att inflationen ska sjunka tillbaka till 3% sju år, det vill säga inflationen riskerar att permanentas.
- Om inflationen tillåts öka till 8% och över så tar det mellan sex till tjugo år för inflationen att falla tillbaka till 3%.
“När inflationen först passerar tröskeln på 4 % (…)vänder vanligtvis kursen; i 32 av 52 fall; över 60 % av tiden når inflationen aldrig nästa tröskel på 6 %. Vi kallar alla fall där inflationen inte når nästa tröskel för inflationskrön (Det vill säga inflationen har nått sin topp. Min anmärkning). Det är de goda nyheterna.
De dåliga nyheterna är vid 6 % och högre inflation, är ett inflationskrön, inte regeln: inflationen går vanligtvis till nästa tröskel. När inflationen därefter stiger till nästa tröskel, kallar vi dessa fall accelererande inflation. När väl tröskeln på 8 % har överskridits, vilket hände i år (År 2022. Min anmärkning) i USA och stora delar av Europa, marscherade inflationen till nästa tröskel, och ofta långt över, över 70 % av tiden.”
Man påtalar också hur centralbankernas fokus på flera mål samtidigt gör arbetet att få ner inflationen svårare. “Money cannot serve multiple masters. Nevertheless, central bankers seem eager to promote an array of goals they hope to achieve through monetary policy: price stability, full employment, low servicing costs of government debt, bear market disruption, and so forth.”
IMF pekar på svagare tillväxt och utesluter inte risker i banksystemet
Att läget är mer skakigt än vad man hoppats på framgår också av IMFs senaste rapport som kom igår. Man noterar att vi går in i en fas där den ekonomiska tillväxten är låg och att de finansiella riskerna ökat, samtidigt som inflationen inte fallit tillbaka tillräckligt. Att höja räntan för att bekämpa inflationen riskerar det finansiella systemet, men samtidigt är en fortsatt hög inflation en risk som inte kan accepteras. “Risks to the outlook are heavily skewed to the downside, with the chances of a hard landing having risen sharply”
Tillväxten i världen kommer halta de kommande åren – “The world economy is not currently expected to return over the medium term to the rates of growth that prevailed before the pandemic. Looking out to 2028, global growth is forecast at 3.0 percent––the lowest medium-term growth forecast published in all WEO reports since 1990.”
För hushållens räkning så påpekar man också att vissa länder har risker vad gäller bostadsprisernas utveckling och gissa vilket land som ligger bland dem som har flest röda varningsflaggor?
C1 bedöms utifrån hushållens skulder i relation till bruttoinkomst 2022
C2 är bedömning av den risk som ligger i att många hushåll har rörlig ränta eller bunden upp till ett år
C3 är rankat utifrån andelen hushåll som har bostadslån
C4 är utvecklingen av bostadspriserna 2020-2022
C5 är utvecklingen av styrräntan under de tre första kvartalen under 2022.
Sveriges bostadsmarknad innehåller enligt IMF högsta möjliga risk vad gäller de tre första bedömningsgrunderna, får näst lägst risk vad gäller C4 och mediumrisk för utvecklingen av styrräntan, eller C5. På totalen är Sverige tillsammans med Kanada, Österrike, Luxemburg, Nederländerna och Norge – de länder av de 27 i sammanställningen som sammantaget för högsta möjliga riskbedömning för bostadsmarknaden just nu.
Övriga slutsatser och vidare läsning överlämnar jag till läsaren, men det är väl värt både för sina personliga, såväl som de professionella beslut man har att fatta framöver att lägga en timme eller två på att läsa rapporten som kan laddas ner i sin helhet genom att klicka här. Läs gärna också rapporten från IMF med fokus på skattepolitiken som kom så sent som idag.
Vad gäller den svenska bostadsmarknaden så finns det flera risker än de som IMF tagit hänsyn till ovan. Ännu en smäll väntar nämligen BRF:er på vissa håll, nämligen de som inte äger sin egen mark. Förutom ökade kostnader för räntor, energi och underhållskostnader, som alla påverkar vilken avgift bostadsrättsföreningen behöver ta ut så äger vissa bostadsföreningar inte den mark husen står på. Denna räknas upp vart 10nde eller vart 20nde år och när avtalen nu löper ut och taxeringsvärdet på marken ökat. Att föreningen inte äger sin egen mark borde såklart innebära att detta redan avspeglats i värderingen av varje enskild bostadsrätt, men frågan är hur många av köparna som lusläst och insett risken med detta, i en tid där bostadsaffärer avgjordes på samma dag som visningen och utan undantag, efter budgivning.
Det kan såklart också vara värt att påminna sig om att ur ett historiskt perspektiv så är vi inte på historiskt höga räntenivåer utan att vi snarare gått igenom en lång period med historiskt låga nivåer.
Aktiemarknaden har ett manodepressivt beteende
Turbulensen i ekonomin och obalanserna som lett fram till den nuvarande situationen, inkluderande en mångårig lågräntepolitik, pandemi med historiska stimulanser, efterfrågechock, krig i Europa och ändrat tonläge i Kinas närområde gör att osäkerheten på marknaden är historiskt stor. De senaste åren har bjudit på ryckiga upp och nedgångar där marknaden försöker förhålla sig till varje nyckeltal och statistik siffra som presenteras.
Aktiemarknaden har varit nervösa efter att en potentiell bankkris varit under uppsegling, efter kollapsen av de mindre regionala bankerna i USA och sedan Credit Suisse, som varit under lupp under många år. Nu antyder Wells Fargo & Co att SP 500 kommer att sjunka 10% under de kommande tre månaderna, som en konsekvens av tuffare tider för den amerikanska ekonomin:
“In our view, equity downside will be driven by worsening economic conditions, a function of: aggressive monetary policy; potential capital/liquidity issues catalyzed by the bank crisis; and a consumer that is increasingly reliant upon credit to sustain spending.”
“If we assume the Fed tightening cycle ended in March (that’s still a coin toss), the near-term relief rally appears already reflected in stocks,” Harvey wrote. “Typically, the market continues to rally over a three-month period; however, it may not be a fair comparison because the tightening cycle may not be over and margin compression is expected to outweigh a Fed pivot.”
Lägg samman alla de osäkerheter som finns i IMFs rapport så kan man förstå varför att det kommer vara en fortsatt volatil marknad under året som kommer. Utvecklingen får nu också direkta konsekvenser för vissa bolag, såsom BHG som enligt Di.se, som läst bolagets årsredovisning och konstaterar att det finns en risk för att utvecklingen gör att bolagets lånevillkor inte uppfylls. Det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen hos de börsnoterade ehandelsbolagen vad gäller utvecklingen av likviditeten nu efter första kvartalet.
Månadssiffror i statistiken, som kan röra sig upp eller ner på månadsbasis, såsom dagens inflationssiffror från USA som hamnade på 5,0% istället för förväntade 5,1%, vilket ledde till börsuppgång i Stockholm. Nästa gång ger en siffra som missar bedömarnas killgissningar en motsvarande rekyl nedåt. Det är ju också värt att igen notera att en lägre inflationssiffra än väntat fortfarande innebär att inflationen fortfarande är historiskt hög och vad lågkonjunkturens uppgift är i ekonomin – att radera ut obalanser som skapats under högkonjunkturen.
Vad händer innan det vänder?
Penningmängden är förenklat sätt ett mått på de likvida tillgångarna i form av kontanter, tillgångar på bankkonton och placeringar hos Riksgälden – det vill säga realiserade betalningsmedel. Om aktier eller bostaden ökar i värden så kan man måhända känna sig rik, men vare sig tillgångar, vinst eller förlust kan konstaterats innan tillgången avyttrats. Om vi däremot belånar en tillgång med ett teoretiskt värde så ökar penningmängden och är det något som vi svenskar varit bra på under de senaste decennierna så är det att skuldsätta oss.
Penningmängden minskar nu reellt vilket innebär att svenskarna inte tar upp mer krediter längre, men också att man tar från buffertar som skapats under pandemin för att upprätthålla sin konsumtion.
Penningmängden minskade i mars mer än handeln som backade 1,2% under februari månad https://bit.ly/432C5EL – det indikerar att vi kan förvänta oss en tuff vår, när hushållens buffertar för att upprätthålla sin konsumtion minskar ytterligare i takt med att utgifterna ökar.
Förenklat sett kan man prata om att lågkonjunkturer har till uppgift att radera ut hittepåvärden som inte har någon reell förankring i verkligheten. Kapitalet attraheras av tillväxt och framtida möjligheter och skyr risk. Börskurser och det inbillade kapitalet (det vill säga det som finns innan man sålt) innebär att det skapas bubblor i värderingar där kollektivet sinsemellan kommer överens om att något är värt ett visst antal kronor. Se exemplet från Gösta med sin lägenhet från en tidigare artikel eller exemplet med BHG ovan som med all tydlighet visar hur den kollektiva tanken om ett företags förutsättningar av att gå bra framåt, skapar möjlighet att belåna sig och därmed öka penningmängden i samhället. Som man kan förstå utifrån aktiekursen så är det svårare att gå till banken idag än under 2021.
Och det är just det som är förutsättningar för en verklig vändning. Att de övervärden som skapats behöver utraderas och att penningmängden sjunker till den grad att man till slut inte kan betala de priser som krävs för att upprätthålla dem så att vissa företag inte längre kan betala sin personal och därmed antingen gör fler arbetslösa och/eller själva går i konkurs.
Och detta händer just den här gången eftersom det vid alla andra tillfällen som det kanske redan borde skett – senast våren 2020, så har det funnits anledningar att hålla kvar artificiellt låga räntenivåer och fortsätta att stimulera ekonomin.
Så innan det vänder uppåt så måste det ha gått nedåt. Det är värt att upprepas eftersom det finns en hel generation av bostadsköpare och investerare som aldrig behövt fundera på vilken väg saker ska gå – det har alltid varit uppåt.
Handelns stora utmaningar framåt
Även i mer tider av dystrare konsumenter så finns det pengar i marknaden. Hälften av handeln 2022 bestod av dagligvaruhandel och människor ska ju ändå äta. Resten av handeln är sällanköpshandel, som är möjlig att prioritera och där konsumenternas uppfattning om vad som är viktigast här och nu är det som styr konsumtionen. Under pandemin så ökade ju till exempel möbel- och heminredningsbranschen och outdoor, det vill säga utelivssegmentet av sportbranschen, eftersom fler än ett vanligt år skulle börja gå i fjällen när man inte kunde åka utomlands. Om man nu antar att just dessa segment hade en oförtjänt stor andel av konsumenternas plånböcker under dessa år så kan man möjligen anta att de inte kommer ha samma utveckling även om det skulle vara så att konsumenternas intresse bibehålls. Jag tänker att om jag började gå i fjällen och kittade upp mig 2021 så behöver jag inte en ny ryggsäck eller byxor 2023. Eller om jag byggde en altan eller köpte en soffa 2020, så behöver jag inte en ny i år. Konsumenterna har så att säga konsumerat färdigt i vissa kategorier.
Det tillsammans med detaljhandelsföretagens långsiktigt minskade betalningsförmåga – och kostnadsökningar för såväl hyror, personal och i stort sett alla andra driftsomkostnader, ger vid handeln att vi står inför det stora slaget om likviditeten.
Konsumenternas förvånande uthållighet vad gäller omsättning, även om volymerna minskar, har ett pris i form av minskade tillgångar på sparkontot, som vid någon tidpunkt kommer ta sig uttryck i minskad konsumtion i stort. Det skulle förvåna mig om omsättningssiffrorna från mars 2023 skulle överstiga de för 2022, även utan hänsyn till inflationen. Vi får se när siffrorna kommer om jag har rätt.
Handeln har flera utmaningar:
- Att förstå komplexiteten vad gäller konsumenternas drivkrafter vad gäller omvärldsfaktorer – vi har upplevt pandemi, social isolering och pandemin, men inte långsiktig inflation i dagens kontext
- Att förstå hur man om kedja kan arbeta med onlineaffären och spara kostnader i en tid där ehandeln inte har råd att driva omsättning genom marknadsinvesteringar på tidigare nivåer, och där man kan räkna hem genom att finnas offline på rätt platser.
- Att balansera likviditet, lagernivåer, aktivitetsgrad och intjäning för att motsvara bankens förväntningar
- Att försvara varumärket kontra likvida utmaninangar
- Att säkra att man kan behålla kritiska kompetenser samtidigt som man kanske behöver minska på personalomkostnaderna
Och det är bara första kapitlet.
Här och nu handlar det om att vara flexibel – blessed are the flexible, for they shall not break, men också att arbeta strategiskt och för ett negativt scenario samtidigt som man positionerar sig för en uppsida. Det ena utesluter inte det andra.
Att planera framåt när graden av komplexitet ökar ytterligare
I artiklen Den perfekta stormen 2022-2025, som jag skrev för snart ett år sedan, tog jag upp utmaningarna med att få ihop hur olika faktorer faktiskt påverkar varandra.
“När man tittar på omvärldsutvecklingen gäller det inte bara att hålla koll på flera olika aspekter utan också att försöka estimera hur olika faktorer påverkar varandra. Jag brukar själv försöka hålla följande fem olika områden i huvudet samtidigt när jag bygger scenarios om vad som komma skall:
- Kritiska brytpunkter – en punkt eller en nivå där utvecklingen byter riktning. Till exempel så är det HUI kallar för inflection point – när en bransch passerar 15% i onlineandel så kommer all tillväxt i branschen att ske i onlinekanalen.
- Katalysatoreffekter – vissa händelser ger katalysatoreffekter som gör att utvecklingen tar ett språng. Till exempel så innebar EU-inträdet en boost för globaliseringen av den svenska detaljhandeln och pandemin det samma för digitaliseringen.
- Mättnadsnivåer – bara för att en bransch har stark tillväxt och tilldrar sig konsumenternas intresse betyder det inte att det alltid kommer vara så – till exempel så har många svenskar byggt altaner under pandemin, något som rimligen borde innebära att man inte kommer bygga en till denna sommar.
- Påverkansfaktorer som aggregerar effekten på varandra – situationen i den globala logistiken som leder till bristsituationer som leder till inflation.
- Påverkansfaktorer som motverkar varandra – ökad konkurrens inom handeln i kombination med digitalisering har lett till butiksstängningar, samtidigt som den allt starkare konkurrensen online leder till att det blir dyrare att hitta nya kunder och att fler söker nya kommunikationskanaler – vilket leder till att flera e-handlare öppnar butiker…så färre butiker leder till slut till fler butiker.”
Historien upprepar sig inte, men den rimmar, är något som jag påtalat flera gånger under de år som jag publicerat material på bloggen. Historien innehåller inte alla sanningar och vi är inte predestinerade att återuppleva den, men det är samtidigt naivt att tro att det kommer inträffa något magiskt som för att vi undgår att underkasta oss de förutsättningar som de säkerhetspolitiska och nationalekonomiska ramverken skapar. Och i stunden påverkas vi också alla av den tidsanda som vi lever i – läs gärna denna artikel från februari 2021 för att se vad jag menar. Vi går mot ett fortsatt turbulent 20-tal, där vi behöver planera för fortsatt omställning, men också innovation eftersom de förutsättningar som tagit oss hit, nu förändras i grunden.
Ett exempel på detta är hur den ryska statsledningen numera, i det närmaste slentrianmässigt på sociala medier, meddelar hur olika länder ska få finnas kvar eller inte, tillsammans med lika slentrianmässiga kärnvapenhot. Folkmord och kolonialism har blivit officiell politik Dmitri Medvedev, Rysslands president 2008-2012, idag vice ordförande i Rysslands säkerhetsråd, gjorde ett osande inlägg på Twitter i helgen där han påtalade att ingen behöver Ukraina på ett sätt som gör att 30-talets tyska språkbruk börjar få ett reellt eko i den officiella politiken. “Ryssland behöver inte Ukraina. Ett nedslitet täcke, trasigt, lurvigt och oljigt. Den nya Malorossiya från 1991 består av de artificiellt utskurna territorierna, av vilka många är inhemska ryska, avskilda av en slump på 1900-talet. Miljontals av våra landsmän bor där, trakasserade i flera år av den nazistiska Kievregimen. Det är dem vi försvarar i vår speciella militära operation, som obevekligt utrotar fienden. Vi behöver inte unterukraine. Vi behöver Stora Stora Ryssland.”
Läs inlägget och fundera i små grupper hur Ukrainakriget kommer att kunna ta slut vid förhandlingsbordet. Det finns de som påstår att mer våld och vapen aldrig har löst ett problem utan att man behöver prata om saker för att lösa problemet. Jag har i de sammanhangen hävdat att Nazi-Tysklands kollaps orsakades av det systematiska omintetgörandet av Tysklands förmåga till motstånd och därmed har diskussionen avslutats. Om någon annan har en idé om hur Rysslands aptit på land och påverkan kan mättas vid förhandlingsbordet, på ett sätt som inte påverkar andra länder så välkommen med förslag.
Själv anser jag att vår framtid handlar om förmågan att hålla ryggen rak, hjärnan kall, hjärtat varmt och krutet torrt.
Det är nu det gäller!
