Det har gått en tid sedan den senaste artikeln och det är hög tid att uppdatera spaningarna utefter hur situationen utvecklats under våren. Artikeln har huvudfokus på tre ”F-en” – Food, Fuel och Finance som tillsammans avgör formkurvan för utvecklingen inom handel, konsumtion och livet i stort. Och det är en komplex situation på flera sätt där utvecklingen är allt annat än linjär, något som också märks på de många förfrågningar jag får om att diskutera konsekvenserna om vad som händer just nu.
När man tittar på omvärldsutvecklingen gäller det inte bara att hålla koll på flera olika aspekter utan också att försöka estimera hur olika faktorer påverkar varandra. Jag brukar själv försöka hålla följande fem olika områden i huvudet samtidigt när jag bygger scenarios om vad som komma skall:
- Kritiska brytpunkter – en punkt eller en nivå där utvecklingen byter riktning. Till exempel så är det HUI kallar för inflection point – när en bransch passerar 15% i onlineandel så kommer all tillväxt i branschen att ske i onlinekanalen.
- Katalysatoreffekter – vissa händelser ger katalysatoreffekter som gör att utvecklingen tar ett språng. Till exempel så innebar EU-inträdet en boost för globaliseringen av den svenska detaljhandeln och pandemin det samma för digitaliseringen.
- Mättnadsnivåer – bara för att en bransch har stark tillväxt och tilldrar sig konsumenternas intresse betyder det inte att det alltid kommer vara så – till exempel så har många svenskar byggt altaner under pandemin, något som rimligen borde innebära att man inte kommer bygga en till denna sommar.
- Påverkansfaktorer som aggregerar effekten på varandra – situationen i den globala logistiken som leder till bristsituationer som leder till inflation.
- Påverkansfaktorer som motverkar varandra – ökad konkurrens inom handeln i kombination med digitalisering har lett till butiksstängningar, samtidigt som den allt starkare konkurrensen online leder till att det blir dyrare att hitta nya kunder och att fler söker nya kommunikationskanaler – vilket leder till att flera e-handlare öppnar butiker…så färre butiker leder till slut till fler butiker.
I kombination med att vi dessutom har att göra med en ny och i sig komplex situation efter den 24 februari och Rysslands angreppskrig i Ukraina så behöver också fler faktorer än tidigare vägas in, inklusive konsumenternas snabbt skiftande sinnesstämning. För att täcka in alla aspekter kan det vara klokt att använda någon form av systematisk ansats. Här är modeller av olika slag praktiska att använda – där PESTEL-modellen är en bra grund för att resonera om påverkansfaktorer på den övergripande nivån:
Med det som grund så börjar vi resan genom nutid och mot framtiden. Spänn fast dig, för nu kör vi!
SNAFU – Situation Normal – All Fucked Up
Den amerikanska militären har bidragit med många användbara förkortningar för att beskriva olika situationen och SNAFU är väl ett bra begrepp för att beskriva “Det nya normala” där vi under ett antal år vant oss vid att anpassa oss efter nya och omvälvande situationer som på ett genomgripande sätt påverkar både oss som konsumenter, men också affärslandskapet. Vi har helt enkelt vant oss vid att planeringshorisonten är kortare och att vi kan förvänta oss det oväntade. För de som inte läst tidigare artiklar i ämnet tänkte jag börja med att sammanfatta vad som lett fram till situationen där vi är idag.
Handeln har som helhet varit dopad under pandemin och fått del av pengar som annars skulle gått till restaurangbesök och resor. Inom handeln så har vissa branscher dopats extra mycket emedan andra drabbats. När myndigheternas restriktioner band oss i våra hem så är det, i linje med att marknaden finns där konsumenterna finns, inte särskilt konstigt att konsumtionen av heminredning, byggmaterial och köksutrustning ökade och på samma sätt är det inte heller särskilt märkligt att e-handeln ökade på bekostnad av butikshandeln. Modebranschen som redan led av överetablering tog tuffa smällar eftersom den sociala distanseringen inte krävde en lika frekvent uppdatering av garderoben som innan.
När så restriktionerna försvann efter den sista (?) vågen i början av året, så är många ändå förvånade att e-handeln hackar och inte når upp till de satta måltalen. Enligt senaste e-barometern från PostNord backade e-handeln 8% under Q1 i år (Konjunkturinstitutet anger ett något högre tapp). Det visar att de digitala kanalernas tillväxt inte på något sätt är oändlig och att man behöver ta hänsyn till flera faktorer än historisk tillväxt för att förstå vad som driver den framtida affären.
Men låt oss titta tillbaka på de senaste två åren för att förstå varför vi står i den situation vi nu gör – med ökade priser, en tuff marknad och skakiga konsumenter.
När pandemin stängde ner Kina runt årsskiftet 2019/2020 såg vi detta fortfarande som något som händer där men inte kommer hända här. Den kinesiska produktionen och konsumtionen tvärbromsade i den första hårda nedstängningen – och ett par månader senare stod det klart att Europa och USA inte skulle klara sig undan den här gången. Under andra halvan av mars 2020 stod omfattningen klar för oss i Sverige och många upplevde en apokalyptisk känsla som ledde till bunkring av toalettpapper, konserver och torrvaror som gjorde att butikshyllorna gapade tomma på flera håll, när vare sig produktionen eller leveranserna inte hängde med efterfrågan. Konsumenterna gör som de alltid gör när det sker något oväntat – överkonsumerar nyheter, håller i sina pengar och försöker få överblick och kontroll på situationen. Det gjorde också att så gott som alla branscher i handeln förutom bygg och dagligvaruhandeln hade negativ utveckling under de första månaderna därefter, innan konsumenterna hade landat i den nya situationen och tillväxten tog fart.
De ibland dramatiska försäljningstappen gjorde också att många detaljhandelsaktörer bromsade order och försökte avbeställa så mycket det gick. Världens största ekonomi, USA tappade 30% av sin BNP under Q2 2020 – ett minst sagt dramatiskt fall.
I Kina, som stegvis öppnade upp igen ungefär samtidigt som vi stängde ner, blev ungefär två miljoner containrar stående i hamnarna, som ingen kunde eller ville ta emot just då. Men det svängde snabbt så efter sommaren 2020 gasade konsumtionen inom handeln, dopad av såväl framtidstro efter den första vågen, ekonomiska stimulanser från världens regeringar och fortsatt social distansering som gjorde att en hel del av pengarna kom handeln till gagn. Plötsligt ville vi ha de två miljoner containrarna och fler därtill, för att tillfredsställa efterfrågan.
USA tryckte upp tillväxten genom att trycka pengar och skjuta ut i systemet bland annat genom så kallade stimulus checks där en stor del av innevånarna kunde kvittera ut $1,200 April 2020, $600 i December 2020/Januari 2021 och slutligen $1,400 under Mars 2021.
USA har tryckt pengar till en grad där en absolut majoritet av de dollar som idag är i cirkulation i systemet är skapade sedan pandemins början. Det i kombination med begynnande varubrist har gjort att inflationen började ta fart under förra året.
För med det stora varuflödet kom också svagheterna i det internationella fraktsystemet upp till ytan. Även om varorna kunde produceras så fanns det flaskhalsar i själva logistikflödet. Beroende av ett fåtal hamnar till exempel – 40% av USAs import går via två hamnar på östkusten, där det började bildas köer utanför – dels på grund av volymerna i sig som gjorde hamnarna fulla med fartyg. Men det fanns också regulatoriska regler såsom hur många containrar man får stapla på varandra och hamnarbetarnas arbetstider. När lasten väl är av fartygen så ska de ut ur hamnen och även här fanns det brister i form av för få lastbilschaufförer – och dessutom så innebar den stora konsumtionen och ökade ledtider att det blev containerbrist när tiden fram tills dess att en container är tillgänglig för ny last, fördubblades och mer därtill.
I början av 2021 stängdes Suezkanalen när Ever Given gick på grund och ledde till att den snabbaste rutten från Asien till Europa stängdes och några fartyg vände för att gå runt Godahoppsudden. Utanför LA började man prata om rekord i fartygsköer när ett något tiotal fartyg ständigt låg på redden utanför, i väntan på sin tur att lossa. För att kunna säkerställa tillgång på produkter började de stora detaljhandelsaktörerna såsom Walmart, Home Depot och Target öka sina lagernivåer med flera tiotals procent. Att förlora försäljning på grund av att inte ha rätt vara i rätt tid kontra att binda kapital var en lätt prioritering. Det gjorde såklart inte saken bättre när världens största retailers som redan haft stark försäljning bunkrade upp ännu mer. Efter sommaren 2021 började antalet fartyg närma sig hundra stycken utanför den amerikanska östkusten och ledtiderna ökade ännu mer.
Inköpare världen över hade nu vant sig vid längre ledtider och tagit höjd för både detta och ökade kostnader, men många hade fortfarande inte vågat ta ut prishöjningarna mot konsumenterna. Under 2021 började man emellertid inse att man inte hade något val. Förutom bristsituationen innebar också högre priser på förpackningsmaterial såsom papp och plast att även andra kostnader ökade. Bristsituationer på kritiska komponenter såsom halvledare blev också uppenbar för allt fler.
Under tidig höst 2021 drabbades Kina också av elbrist som gjorde att vissa regioner, under ett antal månader fick ransonera elen och fabrikerna bara producera 3-4 dagar per vecka. Orsaken var bland annat att Kina förklarat handelskrig mot Australien på grund av att landet beslutat sig om att köpa ett dussin atomubåtar för att kontra Kinas allt mer expansionistiska politik i sitt närområde. Eftersom Australien var en stor kolexportör till Kina så uppstod det ett glapp på några månader innan landet fick upp sin egen kolproduktion till de dryga 10 miljoner ton per dag, som krävs för att säkerställa en kontinuerlig elproduktion. Denna period ledde i sin tur till att ledtiderna ökade än mer.
Likaså har Kinas nolltoleranspolitik och återkommande nedstängningar av hamnar påverkat varuflödet. Till exempel måste de lotsar som hanterat flödena på Kinas inre vattensystem såsom Gula Floden, behövt sitta i karantän mellan sina olika uppdrag vilket skapat brist på lotskapacitet – när nu senast Shanghai stängde ner i några veckor, orsakade det en fartygskö på 300 fartyg utanför hamnen. Kommande veckor kommer utmaningarna att överföras till mottagande hamnar när Shanghai “andas ut” de produkter som ansamlats för urlastning under tiden. Det finns också risk att situationen i USA förvärras av att många beställt sina ordrar inför höstens och vinterns försäljning i extra god tid för att ta höjd för de störda flödena så att peaksäsongen inträffar tidigare än vanligt.
Det var således en marknad med en ansträngd och till delar dysfunktionell logistikapparat, långa ledtider och partiell varubrist i kombination med en stark konsumtion som gick in i 2022. Och i slutet av februari ändrades det mesta – när angreppet på Ukraina blev ett faktum och världen insåg att den långa period av fred som varat sedan kalla krigets slut var över och att strävan att bygg fred genom handel, hade misslyckats.
Jag återkommer till detaljerna senare, men de ekonomiska konsekvenserna lät inte vänta på sig – eftersom Ryssland och Ukraina fram till då varit några av världens största exportörer av livsmedel, men också olja och gas, samt strategiska mineraler och metaller, bland mycket annat. Detta har lett till att redan ansträngda områden blivit än värre, priserna högre, samtidigt som icke valbara kostnader för vanligt folk såsom livsmedel, drivmedel och el – som redan ökat nu kommer att reellt minska konsumtionsutrymmet för konsumenterna.
Den svenska nedmonteringen av kärnkraften och det Europeiska beroendet av rysk gas har gjort att sårbarheten har ökat påtagligt. Redan i vintras fick elpriset en ordentlig skjuts uppåt, till den grad att regeringen inför valåret kände sig tvingade att kompensera hushållen. Sommaren innebär såklart en mindre konsumtion för uppvärmning, men det blir en minst sagt spännande övning när Europa går in i ett nytt vinterhalvår där man fortsatt är beroende av den ryska gaskranen.
Men låt oss använda PESTEL-modellen för att försöka få en 360-gradersbild av läget just nu.
TEOTWAKI – The End Of The World As We Know It
Många såg fram emot det glada 20-talet och hade tagit alla goda år sedan det kalla krigets slut för givna. Nästan trettio år av fred och avspänning i vår del av världen, ekonomisk tillväxt, en blomstrande global handel, reallöneökningar på 40% sedan millenieskiftet och de senaste decennierna en situation där vi haft mycket låga räntor och nästan ingen inflation. Och ändå var vi inte nöjda. Nu ser framtiden snarare ut som 70-talet med energikris, en polariserad värld och hög inflation. Den frånkoppling av beroendet från Ryssland vad gäller råvaror och energi som nu sker, kommer ta tid men förr eller senare kommer en ny balans infinna sig – och på samma sätt kommer fler att flytta hem produktion från Kina för att säkerställa en högre grad av kontroll av produktionen, hållbarheten och logistiken. Men fram tills dess blir det några stökiga år.
Jag kommer använda PESTEL-modellen för att förklara varför:
Den politiska aspekten
Det Rysk-Ukrainska perspektivet: Först och främst kan vi konstatera att den europeiska säkerhetsordningen som inneburit att varje land själva får bestämma sin egen framtid och vilka allianser man vill ingå är FUBAR (Fucked Up Beyond All Repair) i och med Rysslands våldtäkt på grannlandet som de i princip deklarerat som ett historiskt misstag. I ett av sina svulstiga tal har diktatorn Putin deklarerat att Sovjetunionens upplösning inte var grundlagsenlig och att man genom “specialoperationen” ämnar korrigera ett olyckligt historiskt misstag som innebar att Ukraina blev självständigt och att alla Ukrainare egentligen är ryssar. Att man avrättar såväl krigsfångar som civila, som tillhör vad man kallar för ett broderfolk visar vad som väntar andra länder som man inbillar sig ha en historisk rätt att påverka och man har under våren visat att man på fullaste allvar tror att man har rätt att påverka beslutsprocesser i länder som man menar ingår i sin egen uppdiktade intressesfär. Och nej, det är inte bara Putin utan tankarna om Ryssland som en stormakt som tryckts ner av väst och USA finns rotad i stora delar av det ryska samhället, Kreml, militären och inte minst den ryska ortodoxa kyrkan som ligger långt ifrån det vi i väst lärt oss om kristendom. Ukraina har slagit ut stora delar av Rysslands militära förmåga och kommer fortsätta att göra så, med vederbörligt understöd av fortsatta vapenleveranser från väst och Ryssland kommer, med eller utan Putin vid makten, att fortsätta försöka göra framsteg, men också ta nya initiativ i andra områden såsom Moldavien och specifikt Transinistrien. Ryssland har kallat det som sker för en kamp mellan civilisationer och jag är beredd att hålla med. Det är en kamp på samma nivå som mot Nazi-Tyskland och dess brott mot mänskligheten. Att som Frankrikes president Macron, försöka göra gällande att Ukraina ska ge upp land för fred, har prövats innan i historien. Om han så gärna vill byta land mot fred så är mitt förslag att han erbjuder ryssarna Korsika eller någon annan lämplig del av sitt eget territorium.
Kort sagt: Det kommer med stor sannolikhet bli en långvarig konflikt mellan Ryssland och väst och även om fred skulle uppstå på något mirakulöst sätt eller om Putin skulle förflyttas från maktens korridorer så finns det ingen väg tillbaka till handel med Ryssland så länge man inte spelar enligt internationella spelregler, inte utlämnar alla som är skyldiga för krigsbrott och betalar för återuppbyggnaden av Ukraina. Det kommer inte hända under min livstid. Se också intervjun med ordföranden för den ryska dumans försvarsutskott, när han själv tror att kriget kommer vara 5-10 år och att det sedan kommer ta 20-40 år att “de-nazifiera” Ukraina – det vill säga utrota Ukrainas nationella identitet. Jag rekommenderar alla att läsa “The Russian Understanding of War” av Oscar Jonsson, inte minst för att få en bra bild av hur ryssarna använder sig av informationskrigföring.
Det Amerikanska dilemmat. Samtidigt som Ryssland vill leka stormakt, trots att de har en ekonomi som motsvarar de nordiska länderna tillsammans, men fortfarande sitter på trumfkorten från Sovjettiden, kärnvapnen – har USA varit i en turbulent politisk period de senaste åren.
Det finns de som ser situationen som en naturlig del av landets utveckling. I boken “The Storm Before The Calm”, som är årets bästa lästips för de som är intresserade av strategi, ekonomi och historia, beskriver författaren George Friedman om två olika cykler i det amerikanska samhället som på olika sätt skapat turbulens och omformat det amerikanska samhället;
Den ena är en 80-årig institutionell cykel som definierar ledarskapet i USA och den andra är en 50- årig socioekonomisk cykel som definierar hur man skapar nytt välstånd. Varje skifte har lett till turbulens eller till och med krig – och under 20-talet sammanfaller de båda cyklernas brytningstid vilket kan leda till ännu större motsättningar än vad vi hittills sett.
Friedman beskriver hur den 80-åriga institutionella cykeln styr hur den federala makten förhåller sig till delstaternas och hur den första inleddes med frihetskriget från Storbritannien och hur inbördeskriget avslutade den första cykeln genom att tydliggöra den federala makten över delstaterna. Den tredje cykeln innebar stärkningen av presidentmakten efter andra världskriget utifrån att kärnvapenkapprustningen gjorde det omöjligt att samla kongressen i händelse av ett plötsligt angrepp och makten att trycka på “knappen”. överläts till presidenten.
De socioekonomiska cyklerna är också detaljerat beskrivna och handlar om hur motsättningar i samhället och ekonomin leder till omdefinierade ekonomiska och politiska spelregler. Varje socioekonomisk cykel avslutas med politisk turbulens och en svag president som förkroppsligar det som varit – och följs av en president som uträttar stordåd. För att beskriva de två senaste så var Hoover president under depressionen som inleddes under 1920-talets sista år och följdes av Roosevelt som skapade förutsättningarna för ett industriellt och ekonomiskt starkt USA som kunde hjälpa till att krossa axelmakterna under andra världskriget. Därefter följde tillväxtåren under 50- och 60-talet men också stigande sociala spänningar i form av antirasistiska strömningar och påföljande turbulens liksom politisk polarisering under Vietnamkriget. Den svaga presidenten som avslutade den cykeln var Jimmy Carter – vilken följdes av Ronald Reagan, som inledde ett nytt starkt decennium för USA i politiken såväl som i ekonomin.
I slutet på varje cykel har det inträffat turbulens och motsättningar och det är i det perspektivet vi ska se på USA som nu står i flera vägval, både internt och vad gäller vilken roll landet ska spela i världspolitiken. 2020-talet blir den stora vattendelaren där de två cyklernas brytningstid för första gången sammanfaller och den som är president år 2028 kommer att gå till historien som den svaga presidenten och följas av en som leder USA mot framtiden.
Det är såklart mycket dålig tajming att detta sker samtidigt som den största utmaningen för väst sedan andra världskriget men man kan inte alltid välja. Det understryker också behovet av att varje land måste bidra till den nya säkerhetsordningen som behöver byggas upp och inte förlita sig på att USA kommer ha kapacitet och vilja att kunna agera i varje läge. Detta är också fallet när Kina blir en allt mer aggressiv aktör i kampen om naturtillgångarna i Kinesiska Sjön och USA behöver ha möjlighet att avdela resurser för att säkerställa maktbalansen mellan Kina och USA:s allierade i regionen.
Kinas tillväxt hotad? Kina är en diktatur som förföljer minoriteter och oliktänkande och som får 90% av sin energi från fossila bränslen. Ändå envisas många företag att vara beroende av Kina som produktionsland. Men det kanske är på väg att förändras. Pandemin har gjort klart för många att de långa försörjningskedjorna innebär stora risker och att man svårligen ens kan påstå att man har en hållbarhetsagenda om man producerar i ett land med en daglig produktion av mer än 10 miljoner ton kol. Det finns nu också tecken på att pandemins fortsatta utveckling påverkar den ekonomiska tillväxten negativt och man bör då veta att det är den ekonomiska tillväxten och det ökade välståndet som gjort att landet kunnat köpa sig folkets lojalitet och att acceptera den sociala och digitala kontrollen. Det är ingen självklarhet i längden och Kina balanserar nu mellan beroendet av väst för avsättning av sina produkter och som leverantör och den ryska aspekten som en viktig handelspartner som inte minst erbjudit Kina stora mängder fossila bränslen till betydligt lägre priser än vad vi i Europa betalat. Kina har både genom pandemin och kriget i Ukraina hamnat i en situation där man på olika sätt behöver välja väg mellan å ena sidan sina ambitioner av att vara en asiatisk supermakt och växa förbi USA som världens största ekonomi och å andra sidan behålla de viktiga relationerna med handel med väst och samtidigt tillgodose den interna opinionen med förbättrade ekonomiska förutsättningar. Det är en skör balansgång.
Det viktiga vägvalet. Det har sagts att alliansfriheten, som infördes när Karl XIV Johan besteg Sveriges tron tjänat Sverige väl. Därom tvistar de lärde. Förvisso har vårt land inte påverkats av krig, men vi har också utsatt våra grannländer för svåra prövningar under andra världskriget som i sin tur ledde till att de inte ville ingå i en försvarspakt med oss efteråt utan istället valde NATO. Dessutom exporterade vi stål och kullager till den tyska krigsmaskinen och var på så sätt en del av krigets profitörer. Men det går inte att vara neutrala inför ondskan. Och fred är underbart men inte alltid det rätta. Ronald Reagan formulerade det mästerligt såhär:
Den ekonomiska aspekten
Ingenting växer till himmelen och historien är full av bubblor där man tänkt att just nu är det annorlunda regler som gäller. Från spekulation i tulpanlökar på 1600-talet till dagens kryptovalutor så har det funnits många bubblor som ju helt enkelt är beroende av att man antingen tror eller inte tror att någon annan kommer betala mer för samma storhet än vad jag själv är beredd att göra idag. Värderingen av en hel del aktier som är den del av ekonomin som de flesta på ett eller annat sätt kommer i kontakt med, antingen via egen handel eller via nyheterna, är ett bra exempel på bubblor som egentligen bara är orealistiska förväntningar om framtida värdeutveckling. Många techaktier ökade starkt under pandemin på grund av ett förändrat beteende och aktier som Netflix och Zoom har haft en stark tillväxt med en tanke att det är en del av det nya normala – men när pandemin ebbar ut och beteendet till viss del återgår till tidigare och tittarantalet på Netflix med flera streamingtjänster inte längre är på samma nivå som under lockdown så är marknaden förvånad…
Vi lever dessutom i en period som haft historiskt låga räntor under lång tid – så lång att många trott att det inte varit möjligt för räntan att gå upp och till slut också haft som argument att bostadsmarknaden har blivit 2 big 2 fail – att regeringen inte skulle kunna tillåta att räntorna höjs och därmed skapa ett prisfall på bostäder som skulle göra att hushållen fick dra åt svångremmen och därmed orsaka en djup recession. Då är det tufft att vakna upp i en verklighet där regeringen, på samma sätt som under 90-talet till slut fick låta kronkursen flyta, inte kan påverka situationen.
Under så gott som hela tiden sedan finanskraschen 2008 så har centralbankerna i Europa och USA löst alla problem med “kvantitativa lättnader” och stimulanser, det vill säga att man helt enkelt tryckt pengar och öst ut bidrag för att upprätthålla tillväxten. Men what goes up must come down. Vi är nu i ett läge där vi hanterat pandemin, en situation som för vissa inneburit en tuff marknad och för andra en historiskt hög tillväxt – med samma verktyg som en lågkonjunktur. Därtill har regeringen i panik beslutat om att ersätta hushållen för högre elpriser eftersom det är valår.
Men när det sker förändringar i de underliggande förutsättningarna för att producera energi, livsmedel och andra kritiska varor så är det inte nödvändigtvis så att samma principer fungerar framgent. Hur mycket av de offentliga finanserna ska gå åt att upprätthålla ett sken av normalitet under den kommande vintern när Miljöpartiet trumfat igenom förtida nedstängning av ren kärnkraft och Die Grüne i Tyskland gjort Putin en rejäl tjänst genom att göra motsvarande i Europas största ekonomi? Det finns helt enkelt ingen annan möjlighet än att hushållen förr eller senare får ta smällen och minska sitt konsumtionsutrymme.
Kriget i Ukraina gjorde det internationella beroendet än mer tydligt. Ryssland och Ukraina står tillsammans för ungefär av en tredjedel av den internationella veteexporten – inte minst till fattigare länder som Yemen och Egypten – och i länder som dessa handlar det inte bara om mat på bordet, utan om hela den politiska stabiliteten på grund av detta. Egypten har dessutom haft ett enligt lag garanterat pris på bröd sedan 70-talet, vilket gör att situationen har potentiellt betydande politiska konsekvenser. Sedan kriget startade har också 23 länder deklarerat att man inför restriktioner mot export av livsmedel, vilket potentiellt kan innebära att tallriken ser väsentligt annorlunda ut några år framåt. För oss handlar det om högre priser – för andra om skillnaden mellan liv och död. Och samtidigt har en hel del av spannmålsproduktionen i världen gått till annat än livsmedel – 10% har gått till biobränsle och 18% av vegetabiliska oljor såsom solrosolja som Ukraina varit en av världens största exportörer av, har gått samma väg. Under förra året importerade Kina 28 miljoner ton vete som föda till grisar – inför kommande år är 25 miljoner ton vete fast i Ukraina och kan inte exporteras – det som sås på fälten har ingen självklar marknad i den mån Ukraina ens vill exportera. Det handlar såklart om att Ryssland blockerar exporthamnarna i Svarta Havet där Odessa är den viktigaste – Ryssland försöker därmed både svälta den Ukrainska ekonomin, samtidigt som man orsakar turbulenta situationer i andra delar av världen, utan hänsyn till humanitära behov. Danmark har lyckligtvis just donerat sjömålsrobotsystemet Harpoon i kustrobotversion till Ukraina vilket innebär att man kan avskräcka den ryska flottan från att röra sig i de östra delarna av Svarta Havet. Värt att nämna är också att Svarta Havet är internationella farvatten och Storbritanniens premiärminister Boris Johnson nämnde häromdagen att Royal Navy skulle kunna gå in och ta bort mineringar och avskräcka den ryska flottan genom att markera närvaro och skydda sjöfarten på internationella farvatten. Vi får hoppas att även Sverige skulle bidra till ett sådant initiativ.
Det som nu händer med prisökningar på så gott som alla kritiska varuslag och insatsprodukter – är en konsekvens av både ökad konsumtion och ökade kostnader, tillsammans med de facto brister i försörjningen. Det är en sak när en pryl kommer sent på grund av nedstängning i Shanghai – och en annan när det helt enkelt inte finns tillräckligt för att försörja efterfrågan.
Det är också värt att påpeka att de kostnadsökningar som hittills drabbat livsmedelspriserna framförallt är en konsekvens av prisökningar i produktionsledet som inträffat under 2021 – ökade kostnader för drivmedel, el för förädling, förpackningsmaterial i form av papper och plast samt i förekommande fall, som ett resultat av miljöpåverkan som i år fått genomslag på kaffepriset. De flesta grödorna är påverkade av fluktuerande världsmarknadspriser och påverkas av det skälet av den aktuella produktionen – med typ ett års eftersläpning och det vi äter i år odlades förra året. Det vi odlar till högre kostnad i år och det Ukraina inte odlar eller inte skördar på grund av kriget kommer på verka livsmedelspriserna nästa år. Det betyder att allt snack om att inflationen är kortvarig inte är grundad i fakta – och inte heller kommer elpriset att kunna påverkas kortsiktigt eftersom alla ingående komponenterna i energisystemet är trögrörliga.
Jag har nämnt kärnkraftens avveckling ett par gånger som en negativ påverkan på vår egen energiförsörjning – det har från Miljöpartiet framkommit argument som att man gör sig oberoende från rysk import av kärnbränsle genom att avveckla kärnkraften vilket är ett argument som är avsett för den mest intelligensutmanade delen av befolkningen eftersom vi har gott om uran i Västergötland, om vi bara ville bryta det själva. Detsamma gäller självförsörjningsförmåga av andra mineraler på grund av miljöhänsyn, där många inbillar sig att förutsättningarna för att bryta strategiska mineraler är bättre och kollektivavtalen tuffare skrivna om det sker i Afrika eller Kina. En viktig del i återtagandet av svensk försörjningsförmåga är gruvnäringens utveckling – något som också kommer bli en kritisk del i omställningen till hållbara alternativ eftersom den framtida fordonsparken ju inte kommer gå på fossila bränslen utan på el. Men innan det kan bli en realitet behövs dels en ordentlig utbyggnad av kärnkraft och dessutom att vi öppnar alla gruvor vi kan för att göra oss oberoende av smutsig gruvdrift på andra kontinenter.
Den sociala aspekten
– Den sociala aspekten av PESTEL-analysen innefattar perspektiv som utbildning, säkerhet och befolkningsmängd. I det perspektiv som vi nu pratar om är säkerhet såklart av yttersta intresse och det kan delas in i intern kontra extern säkerhet. Det som är mest aktuellt i det korta perspektivet är den potentiella oro och påföljande politiska turbulens som prisökningar kan leda till, inte minst i Mellanöstern.
När befolkningen i ett land får en tredjedel av sin näring från bröd och är beroende från Ukraina för sin import riskerar det att få konsekvenser.
Det visar också Turkiets exponering mot Ryssland vad gäller livsmedel och förklarar också till viss del hur de ställt sig under de senaste årens höjda tongångar från sina kollegor inom NATO-sfären. Det ska dock sägas att Tyskland är den största torsken i detta drama med sitt energiberoende, direkt kopplat till de ryska gaskranarna.
Miljömässiga hänsyn –
eller som det heter i PESTEL- modellen enviromental factors – här hittar vi både miljöhänsyn och miljökonsekvenser. Att den globala uppvärmningen påverkar skördar såsom det gjort på kaffe under förra året, vilket lett till prisökningar för oss de senaste månaderna kommer att bli normalläge. Vi får helt enkelt anpassa oss efter förutsättningarna, samtidigt som vi måste ställa om samhället till en mer hållbar konsumtion – konsumera mindre och mer medvetet.
Det är därför som det är extra provocerande (givet att Södermalm är Miljö- och Vänsterpartiets starkaste fäste per capita) att åka in till Stockholm via Hornstull och Södermälarstrand och konstatera att det förefaller helt normalt att bestiga en elsparkcykel tillverkad i Kina, med ett batteri innehållande kritiska jordartsmetaller och ladda via ett elnät som är beroende av fossil produktion. Om man samtidigt som man kryssade förbi i kön, propagerade för svenska urangruvor vore det acceptabelt, men så långt har jag inte uppfattat det argumentet.
Vi behöver mer energi som inte är beroende av vädret. Suck it up eller gå tillbaka till utedass och tunga stålcyklar.
Det är också naturligt att flytta mineralbrytning till Europa och Sverige så långt det går, för att både ta ansvar för vårt eget behov av mineraler, säkerställa att vi faktiskt har tillgång , men inte minst för att kunna påverka hållbarhetsaspekten genom att det hela sköts genom svenska kollektivavtal – och därmed också sluta blunda för hur gruvbrytning i Afrika eller Kina, faktiskt påverkar miljömässigt.
Legala faktorer
I den nuvarande situationen tänker man kanske mest på de folkrättsliga reglerna och förutsättningarna för att få Ryssland tillbaka till den internationella gemenskapen.
Dessvärre har den ryska propagandan under lång tid fått bäring i den ryska befolkningen och inbillningen att man är hotade av väst, samt att det finns ett ordentligt uns av storhetsvansinne utifrån att man också inbillar sig att deras narrativ är något att ta hänsyn till – såsom att tänka “Oj Ryssland kanske känner sig hotade av att Sverige förstärker sin förmåga att motstå angrepp på Gotland” och översätter det till ett reellt hot mot Ryssland.
Folkrätten stadgar att man inte får angripa civila mål, civila personer eller avrätta krigsfångar. Ryssland har gjort exakt vad tyskarna gjorde under Andra Världskriget och ska vederbörligen dömas på exakt samma sätt innan de kan inlämmas i den internationella gemenskapen igen, i en avlägsen framtid.
Några konsekvenser av utvecklingen
Jag hade förtroendet av Svensk Dagligvaruhandel att leda en diskussion om utvecklingen i branschen och ICAs Vd var tydlig med två saker – dels att konsumenterna de facto kommer att drabbas av en prischock under Q3 när kostnadsökningarna inom dagligvaror slagit igenom samtidigt som räntorna för bolån ökat – men också att man redan nu sett en ökad efterfrågan på ICA Basic, det vill säga sitt prispressade instegssortiment.
Vi står nu inför en tid där mycket händer samtidigt:
- Fortsatt stora rörelser mellan online och offline efter pandemin, gör att många är oroliga just nu för vad som var en pandemieffekt och vad som var en del av den digitala transformationen och vad som kommer bli bestående.
- Konsumenter som försöker förstå hur kostnadsökningarna kommer att påverka deras egen ekonomi och under hur lång tid.
- Behov av kraftiga offentliga investeringar i såväl grön omställning men också i infrastruktur och försvar, kommer å ena sidan leda till nya jobb, men å andra sidan på kort sikt skapa utmaningar i de offentliga finanserna, tajmat med recession och förväntningar på nya stödpaket.
Jag tror att vi med den allt mer ökade komplexiteten, kanalkonflikten och PESTEL är på väg mot handelns sjätte stora transformation.
