Vi har fantastiska decennier bakom oss. Rekordåren efter andra världskriget skapade välstånd i Sverige, som följdes av ett mer turbulent 70-tal med oljekris och lågkonjunktur, följt av ett spekulativ 80-tal och 90-talskrisen. Men med murens fall och ett Kina som öppnade upp sig mot omvärlden, har vi haft trettio fantastiska år av globalisering och handel, som lett till både tillväxt, högre reallöner och effektivitetsvinster som lett till lägre produktionskostnader – och skapat det välstånd vi har idag.
Men med Ukrainakriget och Kinas aggressiva förhållningssätt vad gäller naturresurserna i sitt närområde så har begrepp som nearshoring, reshoring och friendshoring blivit termer som allt oftare hörs i diskussionen.
Man pratar både om en “slowbalization”, det vill säga en långsammare utveckling av globaliseringen och ett signifikant ökat intresse för att säkerställa att produktionen sker i länder som både är säkra ur ett riskperspektiv, men också politiskt vänligt inställda.
Kina har territoriella konflikter med mer än ett dussin länder i sitt närområde, vad gäller rättigheterna till utvinning av naturresurser och andra frågor, där Taiwan, bara är toppen på isberget. För Sveriges del så är landet tillsammans med Ryssland och Iran, av Säkerhetspolisen utpekad som en nation som utgör ett underrättelsehot mot Sverige – och det finns också ett skäl till att myndigheter inte tillåter TikTok i tjänstetelefonen. (Och ja, det är skillnad på att Kina får tillgång till data och att USA får det, eftersom att USA är en allierad nation.) Kina har också investerat stort i Afrika, återigen för att få tillgång till kritiska naturresurser, samtidigt som man gärna offererar på infrastruktur i Europa. Och det finns därmed uppenbara säkerhetsskäl till att Huawei inte fick kontrakt på xxxx och att Australien anskaffar atomdrivna ubåtar och Japan investerar i hangarfartyg.
Beroendet av Kina har blivit osunt och hela branscher, såsom modeindustrin, är helt avhängig av Kina som produktionsland – något som leder till att flera kommit till slutsatsen att utvecklingen är irreversibel. Med de ökade spänningarna i världspolitiken, där Ryssland med en ekonomi som Belgien aldrig kommer betraktas som en supermakt och numera kan betraktas som en kinesisk råvarukoloni, kommer vi förr eller senare fram till en situation där det uppkommer en skarp konflikt mellan Kina och grannar, USA och/eller den nya allians som bildats mellan Australien, USA och UK, kallat AUKUS, för att möta det allt mer aggressiva kinesiska hotet.
Allt detta talar för att vi kommer se en deglobalisering som redan har startat och som leder till förflyttning av produktion från Kina till andra länder, en del belägna i Asien, såsom Vietnam och Kambodja, men också en strävan att flytta hem kritisk produktion för att också eliminera risken med långa försörjningslinjer.
Globalisering, outsourcing av produktion till låglöneländer och att helt enkelt förlägga produktion där den görs billigast har drivit priserna neråt i en takt som faktiskt till slut blivit problematiskt för ekonomin – och därför har vi också haft näranollränta under många år eftersom deflation också till slut blir en utmaning för ekonomin.
När globaliseringen får en backlash kommer vi också se att ROI på olika typer av investeringar minskar – och att vi därmed får ett annat sätt att prissätta tjänsten att låna ut pengar – samtidigt som centralbankerna insett att parentesen med nollräntor skapat bubblor i ekonomin. Det är därmed rimligt att anta att Riksbankens räntebana, den tanke om vilken väg räntan måste ta inte kommer tillbaka till nollnivåer, något som såklart påverkar värderingen av de objekt, till exempel fastigheter, som finansierats av att kapitalet inte kostat något. Alla har kunnat bli rika helt enkelt.
Den tredje och sista byggstenen i förutsättningarna för ett samhälle med hög tillväxt med låga kostnader är tillgången på billig energi. I Sverige och även i Tyskland har Miljöpartierna haft en period där deras åsikter vägt tungt, vilket skapat den sårbarhet som blev uppenbar med den energikris som följde på Rysslands invasion av Ukraina. Nedläggningen av en hållbar och förutsägbar energikälla har fått konsekvenser som blivit uppenbara det senaste året och där hela Europa behöver investera i ett nytt energisystem, inte minst eftersom också hela fordonsflottan ska bytas ut över tid.
Så för att summera:
- Produktionen kommer att flytta hem- förr eller senare – vilket kommer driva högre kostnader
- Att det kostar pengar att investera är normalt, nollräntor är onormalt
- Investeringar i infrastruktur för energi kommer att kosta pengar som är nödvändiga för omställningen mot ett mer hållbart samhälle.
