Det skorpar till sig ordentligt för handeln just nu. Hög inflation pressar hushållen med ökade utgifter och minskade värden på tillgångar, gör att hushållen håller i pengarna. Nedgången i både omsättning och volym under februari, enligt den statistik som kom förra veckan från SCB, lär följas av ännu deppigare siffror för mars, som dessutom var den kallaste marsmånaden sedan 1981 – något som påverkar alla branscher som är beroende av någon form av säsongskifte – där man köper nya sneakers eller en vårjacka.
Men trots tuffa tider och rekorddeppiga hushåll enligt Konjunkturinstitutets månatliga mätning om tillståndet i ekonomin, så fortsätter köpfesten i stor utsträckning ändå. Jag är förvånad över hur hushållen, trots tuffa tider väljer att fortsätta att konsumera om än i mindre utsträckning än tidigare, men på det hela taget är det marginella skillnader.
Det går dock med ledning av SCBs statistik över penningmängden att påstå att svenskarna just nu konsumerar med sparade pengar och utan att ta upp nya lån för konsumtion. Statistiken kom förrförra veckan från SCB och visar på hur mycket pengar som finns i omlopp och på våra konton. Definitionerna M1, M2 och M3 förklaras här https://bit.ly/3U0kPvY, men förenklat är M1 de pengar som finns tillgängligt i form av sparande på våra konton.
Det är bra siffror om man vill få ner inflationen – och även om termen lågkonjunktur kan tyckas negativ så handlar ju det egentligen om att rätta till onormala värdeökningar och andra störningar som uppkommit under en högkonjunktur.
Om till exempel Gösta köpt en lägenhet 2015 för 3 miljoner och vår kollektiva uppfattning sju år senare innebär att den är värd 5 miljoner så kan Gösta, med samma lägenhet som säkerhet, i teorin ta ett nytt lån för att köpa saker som han inte hade haft råd med tidigare och därmed driva upp inflationen. När räntan på Göstas lån höjs så ökar kostnaden för att ta samma lån, vilket inte gör det lika attraktivt, samtidigt som värdet på hans lägenhet har fallit, något som gör att Gösta känner sig fattigare totalt sett och håller i plånboken, även om han inte sålt lägenheten och realiserat sin teoretiska förlust. När Gösta inte shoppar på samma sätt som tidigare får företagen förr eller senare sänka priset och justera sina egna kostnader, vilket gör att priserna sjunker tills dess några företag i värsta fall behöver kasta in handduken och gå i konkurs. Så tack vare att värdet på Göstas lägenhet går ner och han inte längre kan finna glädje i att belåna den, så minska inflationen och de obalanser som skapats när ekonomin expanderat genom tillgången på billigt kapital, nu krymper. Detsamma gäller techaktier, kryptovalutor eller vilken tillgång som helst, som marknaden råkat spekulera i.
Så vi är alltså i en allmän tillnyktringsfas, även om många inte vill acceptera att de senaste 30 årens reallöneökningar och effektiviseringar genom globalisering inte kan fortsätta i all oändlighet, utan också behöver perioder av nedgångar och de facto värdeförstöring av teoretiska övervärden som inte har en relevans över tid. Hur mycket är ett ehandelsföretag som växer 500% per år men som inte har en hållbar affärsmodell eller relevant idé om hur man ska bli lönsam värt egentligen. Symptomatiskt för ehandelsboomen har varit entreprenörer som varit mer fokuserade på exit än att bygga företag. Här kan man verkligen ställa motsatserna mot varandra – Tom Flumé som gästade oss i Detaljhandelspodden nyligen vill lämna över sitt företag till sina barn, samtidigt som Pernilla Nyrensten på Revolution Race, bokade en svit på Grand Hotel för sex miljoner per år, eftersom det var så himla smidigt (vilket i sig väl får ses som peak D2C-bubbla?)och dumpar aktier i det företag hon skapat och satt på börsen. Det är olika synsätt på företagande och driver olika värderingar. Milt sagt. En försiktig analys ger vid handen att Revolution Race inte hade betingat samma introduktionskurs idag som vid börsintroduktionen. (Jag är lite extra bitter här eftersom Pernilla blockade mig på LinkedIn när jag ifrågasatte hur hennes syn på bolaget förändrades när hon klev av VD-stolen och fick annat fokus, men det är en annan historia. Jag tänker att om man som VD och grundare säljer av aktier så tror man att man inte kan får mer betalt om man säljer imorgon och på grund av detta så valde Pernilla att blocka, men det får stå för henne .) I övrigt anser jag att hela värderingen av aktien inför noteringen är ett hittepå men kursen får säga sitt.
Jämför man tillväxt, Det rörelsemarginal och kassa hos de stora börsnoterade e-handlarna Q4 2023 jämfört med ett år tidigare så är det inte en rolig läsning. Kvartalsrapporterna som kommer i april kommer att ge en spännande inblick i hur omsättning, rörelsemarginal och lager påverkat kassan i ehandelsbolagen, som kommer få kämpa för varje krona under kommande år. Mitt stalltips är att den i allmänhet inte har stärkts.
Anledningen till att jag tar upp kassan är att vi inne i en period där kassan och därmed resiliensen för bolaget kommer att bli mer betydande för ett bolags värdering (och förmåga att överleva)
Inflationen kan ha peakat, men vår valuta påverkas av tyska arbetsmarknaden som just tecknat avtal i linje med inflationen samtidigt som vi i Sverige förväntar oss återhållsamhet för inte åstadkomma en inflationsspiral som på 70-talet. Dessutom innebär ju inte en minskad inflation att priserna sjunker, utan att prisökningstakten avtar. Det är högst otroligt att vi kommer i fas med Riksbankens mål på 2% inflation innan det tredje kvartalet 2024. Figuren med inflationsutvecklingen kommer från Business Swedens dokument Time To Adapt från förra månaden.
Men givet att vissa delar av ekonomin blåsts upp utifrån orealistiska förväntningar så finns det också en fallhöjd i flera sektorer. Det har i Sverige funnits en idé om att man kan bo sig rik, vilket är en absurd föreställning i sig eftersom det inte sker någon reell värdeutveckling genom att bara bo…och dessutom att Riksbanken inte kan höja räntan över en viss nivå för att det skulle “krascha ekonomin”. Men det är ju det som är Riksbankens enda uppgift – nämligen att balansera orimliga värdeökningar i form av inflation.
Så när kollektivet av konsumenter kommit överens om att bostäder har en viss värdering och att även varor och tjänster har en viss värdering så är räntan en konsekvens av det, beroende på om ekonomin behöver kylas av eller stimuleras.
Bankerna avlöser varandra i sina besked om hur den rörliga räntan kommer att höjas framöver, i såväl April som i Juni, som en konsekvens av Riksbankens möten omkring sin uppgift, att hejda inflationen. Här finns det en tröghet hos många i förståelsen över att de övervärden som skapats under ett antal år inte är verkliga över tid. Och att värden är verkliga först när de realiserats.
Om nu Danske Bank, som första bank som meddelar en konsekvensbeskrivning av räntehöjningarna som ett fall på 25% vad gäller värderingarna på bostäder, så borde det ju påverka den reella ekonomin enkom genom att den därmed inte ger utrymme att belåna sin fastighet mer än detta. Kostnaden för att äga en tillgång, såsom ett medlemskap i en bostadsrättsförening ökar helt enkelt. Under året kommer även bostadsrättsföreningen behöva sätta om sina lån, vilket kommer att få påverkan på avgifterna, vid sidan som hushållens lånekostnader.
Blackrock har för övrigt kommit med en läsvärd uppdatering på sin Economic Outlook där man bland annat lyfter fram risken på förutsägbarhet när FED höjt räntan i en historiskt snabb takt, som bara övertrumfas av 1980 år ökningar. Eftersom vissa effekter av räntehöjningar blir tydliga i ekonomin först ett par år efter att de skett, så finns det stor osäkerhet om hur det påverkar – samtidigt som alternativet, att låta inflationen fortsätta, är ännu sämre. Man påtalar också att de flesta bedömare underskattar kraften i inflationen och att den inte kommer avta lika snabbt som marknaden tror.
Totalt sett kommer vi att behöva dyka djupare ner vad gäller minskad konsumtion än vad vi så långt gjort.
