Nu pratar man i internationella termer om “sticky inflation”, det vill säga att inflationen tar längre tid än beräknat att få ner, något som skapar utmaningar för centralbankerna runt om i världen och även för vår svenska Riksbank. Konsumenterna håller fortfarande relativt god min givet att det fortfarande är en stark arbetsmarknad och att sparpengar används för att hålla uppe konsumtionen. Det sker i Sverige och i resten av västvärlden, men långsiktigt utarmar inflationen köpkraften eftersom lönerna inte följer efter, förutom i de länder som har indexreglerande löner. När nu inflationen för juni för Sveriges del, hamnar över förväntningarna ligger det i linje med mina tidigare spaningar här på bloggen. Fler räntehöjningar är att vänta.
När priserna började öka på allvar under slutet av 2021 och vidare under våren 2022, stod det tämligen klart att 2022 skulle vara ett år när inflationen på allvar skulle göra avtryck i ekonomin för första gången på många decennier. Många trodde att det var engångseffekter i form av konsekvenser av stigande världsmarknadspriser i spåren efter kriget i Ukraina och att 2023 skulle bli ett betydligt lugnare år eftersom priserna redan tagit ett skutt och inflationen därmed automatiskt skulle avstanna, eftersom det hela berodde på engångseffekter. Men det visade sig vara annorlunda, vilket bland annat beror på att vissa effekter är förskjutna i tiden. Företagens kostnader för hyror, som en konsekvens av KPI-indexerade hyresavtal kom först ett år efter, liksom lönerörelsens konsekvenser, för att ta några exempel. De många osäkerhetsfaktorerna driver också företagen till att skaffa sig en marginal för oförutsedda händelser som dykt upp på radarn.
När nu SCB rapporterar att KPI landar på 9,3% för juni innebar det att den sjönk marginellt mot maj där den var 9,7%. KPIF, det vill säga rensat från påverkan av räntor sjönk från 6,7% i maj. Detta är över marknadens förväntningar, där till exempel Danske Bank gissade på 9% i KPI och 6% för KPIF. Riksbanken själva trodde på 5,9% för KPIF. Värt att notera är också att modehandeln bidrar till att hålla emot inflationen och priserna sjunker, vilket ju innebär en högre aktiveringsgrad, det vill säga kampanjer. Även dessa står inför kostnadsökningar fram över eftersom inflationen också driver flera produktionsländer att kraftigt höja priserna.
Samtidigt har USA visat att det går att få ner inflationen och hamnat på runt 3% i juni, från tidigare höga nivåer. USA brukar ligga ungefär sex månader innan oss i den ekonomiska utvecklingen, men har också en annan konstitution i ekonomin med sin starka valuta. Flera pekar på att svensk ekonomi i realiteten behöver en lågkonjunktur för att de facto omöjliggöra fler kostnadshöjningar och på allvar kyla av marknaden. SEBs chefsekonom Robert Bergqvist säger till SvD:
“– Inflationsmonstret är inte besegrat. Om du släpper kampen om det för tidigt kommer det att slå tillbaka med dubbel kraft, säger Robert Bergqvist.
Skulle Riksbanken börja tala om räntesänkningar på radarskärmen nu skulle den också ta udden av de höjningar som gjorts och av den som troligen väntar i september, menar han.
Något som riskerar att inge falsk förhoppning av lättnad bland hushållen och överhettad ekonomi.
Vad Riksbanken hoppas på är i stället helt krasst att våra plånböcker blir mindre, så att temperaturen i ekonomin sänks, enligt Robert Bergqvist. Till och med om priset så måste bli en ökad arbetslöshet.
– Det Riksbanken och andra centralbanker vill se är en lagom uppgång i arbetslösheten och en lagom lågkonjunktur, orsakad av att hushållen har mindre konsumtionsutrymme. Det är syftet med räntehöjningen, och det enda som kan bita, säger han.”
I Sverige sjunker penningmängden och har gjort så under Q2, som en konsekvens av att svenskarna inte längre tar lån i samma utsträckning, men också att tidigare sparade pengar används till konsumtion, något som Capital Economics visar är en internationell trend i sin senaste Global Economic Outlook för Q3, vilket i sin tur innebär att nuvarande konsumtionsnivåer har en naturlig bortre gräns. Här finns också ett webinarium som går igenom rapporten för den som hellre tittar i solstolen, än läser en pdf.
I min senaste artikel här på bloggen (Halvårsbokslut – the only way is up?), skrev jag om utmaningarna att få ner inflationen och har ända sedan hösten 2021, kommenterat inflationen på olika sätt i mina artiklar. I april skrev jag om vad forskningen säger om utmaningen med att trycka ner inflationen när den väl hamnat över vissa tröskelnivåer, något som nu verkar vara fallet. I ett av de senaste numren av The Economist benämner man fenomenet som “sticky inflation” – och beskriver en samtid där investerare hoppas att centralbankerna kan få inflationen att åter sjunka till 2%, utan en djup recession, något som förefaller som en önskedröm.
Handeln behöver ta höjd för ökade kostnader framåt, i form av höjda och KPI- indexerade hyror, ökade löner och usel kronkurs, men också andra kostnadsfaktorer som lönehöjningar i produktionsländerna, med flera faktorer som jag också tog upp i mitt halvårsbokslut, vilket leder till slutsatsen att vi fortfarande är i en inflationsspiral – där kostnaderna inte minskar, samtidigt som penningmängden minskar. Samtidigt ökar kostnaderna för räntan – och energipriserna kommer att gå upp eftersom vi fortfarande inte har en elproduktion av planerbar energi som är dimensionerad för vår kalla årstid.
Inflationen på mat blir också en rysare givet det varma vädret, som både minskar skördarna i en tid då vår självförsörjningsgrad är viktigare än någonsin i modern tid, men också ökar kostnaderna för foder till djurhållningen. Vi blir mer beroende av import i ett läge där vi behöver bidra med vår del av produktionen i världen. Det är i sammanhanget anmärkningsvärt att EU, just nu stiftar lagar som innebär att Sverige kommer behöva minska den effektiva jordbruksarealen i Sverige – något som minskar vår förmåga till självförsörjning i ännu högre grad.
Sammantaget ligger det i korten, såvida konsumenterna inte drar åt svångremmen ordentligt under Q3, när pengarna på sparkontot ätits upp – att inflationen kommer öka under hösten som en konsekvens av ökade priser på mat, säsongsinflation på energi och att företagen i största allmänhet tar det säkra för det osäkra och höjer priset för att säkerställa handlingsutrymme.
Och som jag sagt 1000 gånger vid det här laget – att inflationen landade på “bara 9,3%) betyder att priserna fortfarande ökar i en historiskt hög takt, eftersom konsumenterna fortfarande shoppar på.
När nu Riksbanken (vilket jag påstår givet nuvarande utveckling) kommer behöva höja räntan ytterligare 50-75 punkter under sina kommande möten under hösten, blir det högst intressant att se om bostadsmarknaden kan hålla emot under hösten, eller om vi får se en marknadsvärdering även av de objekt som ännu hållits utanför marknadens de facto-värdering, genom att tas bort från Hemnet på grund av bristande intresse.
En indikation över temperaturen i handeln kan man få av att lägga samman antalet affärer som skett, i kombination med information om organisationsförändringar, VD-byten, resultatrapporter och konkurser.
Tilläggas kan också att fastighetskrisen är långt ifrån över även om den försvunnit från rubrikerna. Bra lägen kommer alltid vara bra lägen, men jag håller fast vid min tes om att kedjorna kommer avveckla lägen som en konsekvens av utvecklingen av hyran och dess påverkan på lönsamheten. McKinsey kom med lite spännande läsning om de kvarvarande konsekvenserna från pandemin, det vill säga hybridarbete som är normalläget, åtminstone i storstäderna.
Fortsatt stora risker på den säkerhetspolitiska arenan – Ryssland börjar likna en failed state
Jag håller med Rysslands tidigare president Medvedev när han säger att konflikten mellan Ryssland och väst kommer att vara i decennier, eftersom det inte finns något som helst intresse för oss i väst att kurtisera en imperialistisk stat med supermaktskomplex, som dessutom begår systematiska övergrepp mot grannstater och inbillar sig ha en historisk rätt till en intressesfär. För den som fortfarande inte känner sig inläst på bakgrunden till konflikten rekommenderar jag att man inhandlar såväl Oscar Jonssons Hotet från Ryssland och Martin Kraghs Det fallna imperiet.
Utvecklingen i Ryssland är osäker framåt, något som jag beskrev i min nyårskrönika för ett halvår sedan. Den märkliga utvecklingen med Wagnerledaren marsch mot Moskva, som enligt en artikeln i Newsweek är en faked flag operation.
“Think about it: An army invades Russia, race right up to Moscow, and no one gets hur ? With just a few thousand men, it achieved what Hitler with almost a million men wasn’t able to? And Putin holds his military back? And then, with Moscow supposedly within his grasp, Prigozhin decides, “Oh well, never mind” and heads to Belarus. (…) Prigozhin would have had to be an idiot or suicidal to think that with 8,000 men he could invade Moscow. Yet Prigozhin is very smart man, a juvenile delinquent turned convict, then hot dog salesman, then CEO of a multi-million dollar catering business serving the Kremlin, to finally commander of the world’s most formidable mercenary force. It is utterly implausible that Prigozhin thought that he could take on Rosgvardia, Russia’s National Guard, a 340,000-strong domestic security force reporting directly Putin.”
Vad som är vad i detta är så långt höljt i dunkel men det finns åtminstone tre olika möjligheter/scenarios:
- Antingen har det slagit slint i Prigozhins huvud (förutom den vanliga nivån) och han har verkligen trott att han ska kunna ta huvudstaden med en styrka på 2 mot 100 om man räknar hans entourage mot Rozvagardia som Putins personliga gardeom 340 000 man i huvudstaden.
- Det har varit ett försök till statskupp, vilket skulle kunna bekräftas av uppgifterna att flera förband bytte sida under utvecklingen,
- Att det hela var iscensatt för att visa på risken för intern oro om alla inte sluter upp bakom den ryska regimen och den rådande ordningen faller, så väntar något än värre, enligt logiken från Newsweek ovan.
Den svenska NATO-processen kommer innebära att det kommer fler försök till påverkansoperationer och utspel, samt hur medlöpare och Rysslandskramare i olika former, som aktivt bortser från Rysslands krigsbrott och anser att man ska förstå det ryska narrativet, i direkt konflikt med våra svenska och allierades intressen.
Kina försöker positionera sig mellan stormakterna
Kina är en av de fyra stormakterna vid sidan av USA, Ryssland och NATO-kollektivet, som på kort sikt har kapacitet att projicera styrka och knyta allianser som på riktigt kan förskjuta styrkeförhållandena. Utöver detta finns regionala stormakter som Iran, Indien och Turkiet, som i kraft av en stark krigsmakt, tillgång till strategiska produkter eller som ekonomisk styrka, kan påverka kraftfält i sitt närområde.
Jag har tidigare skrivit om att Kina håller på att manövrera sig in i en situation där man inte kommer kunna vara den handelspartner till väst som man aspirerar på. Kina begränsar sin export av strategiska metaller såsom gallium och germanium, båda kritiska för tillverkningen av halvledare per den första augusti – och är som världsledande producent av 20 kritiska råvaror, inte sen att utnyttja detta när man kan använda det som en del i sin förhandling. På samma sätt som Ryssland så har Kina visat sina ambitioner att etableras sig – och har på samma sätt som Ryssland ådragit sig Försvarsberedningens intresse och konstaterats att vara en stat som har aggressiva ambitioner mot Sverige.
Kina agerar också aggressivt mot sina grannländer, inte bara mot Taiwan – utan även mot Filippinerna som noterar att den kinesiska flottan försöker markera revir i det kinesiska havet.
Jag tror personligen att kontrollerad de-globalisering under de kommande 20-25 åren blir en konsekvens av utvecklingen just nu. Även vår del av världen innehåller stora naturtillgångar inklusive uran, kritiska jordartsmetaller och fosfat, som är ingrediensen i konstgödsel. Men vare sig hållbarhetsfrågan eller den säkerhetspolitiska utvecklingen talar för att ett fortsatt beroende av totalitära regimer på andra sidan jordklotet talar för vare sig naturen eller vår egen säkerhet.
Scenarios och risk management
Jag rekommenderar vidare till läsning om tidigare artiklar om arbete med scenarios. Se denna artikel om hur man börjar – och denna uppföljare med ytterligare tips för att komma igång.
Det finns anledning att återkomma till frågan om att mentalt planera för flera möjliga framtider samtidigt i en kommande artikel.
(För den som önskar en livedragning om läget nu och framåt så dyker jag upp den 22/8 och 24/8 som föredragshållare på Formexmässan)
