Marknaden räknar fortfarande med ett snabbt avslut på kriget – men inte att det tar år att komma tillbaka till utgångsläget

Finansmarknaderna förefaller fortfarande behandla Iran-kriget som en övergående chock – en allvarlig händelse med kortsiktiga prisökningar men som på ett eller annat sätt kommer att reda upp sig snart. Terminsmarknaden sätter oljepriset till runt 70 dollar i Q4 2026. Räntemarknaden räknar fortfarande med med en Fed-sänkning i december. Analytiker talar om en “normalisering” när kriget är slut. Men det tar inte hänsyn till vad som faktiskt redan har hänt och det börjar bli relevant att fråga sig hur lång tid det tar att återställa skadad infrastruktur när kriget väl är över – när det nu än blir.

Trump sa i natt att kriget snart är över, vilket ju har varit en av flera olika och ibland motsägelsefulla narrativ sedan första dagen. Han sa det utan att precisera vad seger innebär, utan att förklara hur Hormuz öppnas, och utan att presentera en diplomatisk fortsättning.Det är möjligt att han har rätt. Men även om ett eldupphör inträder i april, befinner sig den globala energimarknaden, försäkringsmarknaden, marknaden för konstgödsel och räntemarknaden på en helt annan plats än vad den gjorde den 27 februari, dagen innan kriget utbröt – och tar tid att komma tillbaka till utgångspunkten

Den här analysen handlar inte om kriget i närtid utan  om de konsekvenser som gäller oavsett utfall.

1. Försäkringsmarknaden: långsammare att öppna än att stänga

Lloyd’s Market Association klargjorde den 23 mars att krigsriskförsäkring fortfarande är går att teckna— men att det är besättningarnas säkerhet, inte avsaknad av försäkringstäckning, som håller fartygen borta.

Men även om försäkringar finns tillgängliga så är premienivåerna skyhöga. Före kriget låg tullpremien för en VLCC-transit av Hormuz på 0,125–0,25 procent av fartygets värde. Nu är premien 0,8–1,5 procent per transit. Insurance Journal / Bloomberg, 31 mars 2026 För ett modernt VLCC värt 138 miljoner dollar innebär det en transitkostnad på 10–14 miljoner dollar. För jämförelse kan också nämnas att under Iran-Irak-krigets tankerkrig på 1980-talet låg premien på 5 procent — ett krig som pågick i åtta år.

Historiken från jämförbara händelser är tydlig: försäkringsmarknaden är systematiskt långsammare att återgå till normalläge än att lämna det. Efter Rysslands invasion av Ukraina 2022 tog det månader av nominellt fungerande spannmålsexportavtal innan Svarta havet delvis avfördes från Lloyd’s Market Association Joint War Committees lista. Hormuz är ett svårare fall: aktiva attacker pågick ännu den 30 mars, sjöminor misstänks ha lagts ut, och Joint War Committee har lagt till Oman, Qatar, Kuwait, Bahrain och Djibouti på sin utökade krigszonslista.

Jeff Currie på Carlyle formulerade konsekvensen redan i mitten av mars: “War-risk insurance premiums will likely remain elevated long after the last missile is fired. And the behavioral response — hoarding, contract renegotiations, the scramble for alternative suppliers — permanently reprices the supply chain.”

Så en realistisk tidsram för normalisering av försäkringspremier efter ett vapenstillestånd är 6–18 månader, inte veckor — och det förutsätter att inga minor aktiveras och inga incidenter inträffar under tiden.

Förhöjd kostnadsnivå även på sikt

Konsekvensen blir ett permanent förhöjt kostnadsgolv för all sjöfart i Persiska viken och Omanska bukten, oavsett fredstida förhållanden. Bob McNally, ordförande för Rapidan Energy Group, sammanfattade det för Bloomberg den 31 mars: “Insurance rates will fall — and the willingness of commercial operators to insure and send cargoes through the Strait will rise — only after Iran’s military capabilities are degraded.” Vad “degraded” betyder definieras inte närmare.

2. Delar av Qatars LNG-infrastruktur tar 3–5 år att återfå full kapacitet

Ras Laffan Industrial City är världens största LNG-anläggning och svarar för nästan en femtedel av den globala LNG-produktionen. Iranska robotattacker den 18–19 mars orsakade vad QatarEnergy beskrev som “extensive damage”. QatarEnergy-chefen Saad al-Kaabi meddelade till Reuters att reparationerna kan ta tre till fem år. Bolaget övervägde force majeure mot importländer inklusive Italien, Belgien, Sydkorea och Kina.

Foreign Affairs Forum preciserade konsekvenserna någon vecka senare – den planerade kapacitetsexpansion med sex nya produktionslinjer, även kallat trains, som skulle tagits i bruk under 2027 — och som hela Europa och Asien hade inräknat i sina respektive energiplaneringshorisonter — har skjutits på framtiden.  obestämd tid. Oxford Institute for Energy Studies har tidigare beräknat att ett års stängning av Hormuz innebär 15 procents reduktion av global LNG-kapacitet relativt 2024-nivåer — en minskning som inte kan kompenseras på kort sikt. Bloomberg rapporterade den 19 mars att asiatiska spotpriser på väntas överstiga 26 dollar per MMBtu för april–juni-leveranser – att jämföra med ett snitt på 10,75 dollar per MMBtu under februari.

3. Oljemarknadens strukturella riskpremie

Oljan handlades den 27 februari till $72/fatet. Månadsuppgången för mars 2026 är nu den kraftigaste sedan september 1990 — +51 procent — och överstiger därmed alla oljechocker i historien mätt i procenttermer per månad.

Men den mer relevanta frågan för 1–5 år är inte pristopparna utan vart golvet kommer att ligga. Goldman Sachs Daan Struyven konstaterade tidigt i mars att marknaden prissatte fyra veckors störning vid $78/fat. Jeff Currie vid Carlyle talar om en strukturell förändring av prissättningen i hela leveranskedjan.  SolAbility beräknar den dagliga globala ekonomiska kostnaden av Hormuz-stängningen till 1,1 miljarder dollar enbart i förlorade oljeintäkter, och beräknar i sina modeller att upp till 3,5 biljoner dollar — 3,15 procent av global BNP — är i riskzonen i ett utdraget scenario. (Notera att det svenska biljoner motsvarar engelskans trillion det vill säga 1000 miljarder och engelskans billion motsvarar svenskans miljarder – rörigt när man pratar stora siffror men så är det.)

EIA:s basscenario (publicerat 10 mars, alltså innan South Pars- och Ras Laffan-attackerna) räknade med Brent över $95 de närmaste två månaderna, fallande under $80 i Q3 och mot $70 vid årets slut. Dessa prognoser bygger på en antaganden som inte inkluderar den skada som skett sedan dess, och EIA:s nästa rapport publiceras 7 april.

Även i ett scenario där ett fredsavtal ingås under april — är ett oljepris som håller sig under $80 under 2026 osannolikt. Infrastrukturskadorna, de fördröjda försäkringspremierna och den geopolitiska riskpremien skapar ett nytt prisgolv kring $80–90 för hela 2026–2027. Marknader som prisar in $70 i Q4 underskattar de strukturella konsekvenserna.

4. Konstgödselchocken: matinflation som påverkar middagsbordet 2027

Detta är kanske den minst diskuterade men potentiellt den mest långlivade konsekvensen, som slår brett och med potentiellt katastrofala konsekvenser i de fattigaste länderna. Mer än en tredjedel av all global handel med gödselmedel — urea, ammoniak, fosfater, svavel — transiterar Hormuz.

Prisrörelserna är dramatiska, även om det är en bra bit kvar till pristoppen efter Rysslands invasion av Ukraina – urea har stigit 50–60 procent sedan krigets start, ammoniak 20–41 procent beroende på marknad.

Wolfe Research beräknar att störningen kan höja priserna på mat i USA med cirka 2 procentenheter och bidra med 0,15 pp till den samlade konsumentprisinflationen.

FN:s World Food Programme bedömer att om oljepriset förblir över 100 dollar i mitten av 2026 kan antalet människor i matosäkerhet stiga med 45 miljoner till rekordnivån 363 miljoner.  WTO-tjänstemannen Jean-Marie Paugam varnade: “It is the number one alert today.”

QatarEnergy stoppade dessutom all ureanproduktion när LNG-produktionen upphörde — det är en direkt länk mellan gasinfrastrukturskadorna och gödselutbudet. Kina har sedan infört exportrestriktioner på gödsel för att skydda sin inhemska marknad.

Konsekvenserna av störningarna för konstgödselmarknaden syns troligen inte i matpriserna förrän höst 2026–vår 2027. Denna effekt är reell oavsett om ett fredsavtal tecknas under innevarande månad eller inte— grödor som inte såddes, eller såddes med mindre gödselmängder än normalt, är redan borta från marknaden. Det är en inbyggd inflationsimpuls på 1–2 år som marknaden ännu inte prisat in.

Lägg därtill ökade drivmedelspriser, ökade kostnader för energi för förädling och plastråvara till förpackningar som påverkar redan i år så får man en totalbild där en första inflationsvåg kommer under hösten och ytterligare en under 2027, relaterat till ökade gödselpriser.

5. Plastråvaran följer med upp i pris

Hormuzsundet hanterar stora volymer gasol, butan och nafta — de primära råvarorna för petrokemisk produktion, inklusive plaster, syntetiska textilier och förpackningsmaterial. IEA konstaterade i marsrapporten att stängda LPG- och naftaflöden redan tvingat petrokemiska anläggningar att reducera produktionen. 

Wikipedia-artiken om krigets ekonomiska konsekvenser dokumenterar att kemiska och stålindustrianläggningar i EU och UK redan infört 30-procentiga prisökningar för att kompensera stigande energikostnader.  Aluminiumpriset har stigit något eftersom Gulfstaterna svarar för 20 procent av global aluminiumexport och 8 procent av produktionen.

Priser på råvaror som är kopplade till petrokemiska processer kommer med stor sannolikhet att pressas uppåt i 12–24 månader efter konfliktens slut, dels på grund av brist på gasol och butan och dels för att nafta-baserade processer är beroende av produktionsflöden som tar tid att starta om. Det påverkar allt från förpackningsindustrin, fordonsindustri till läkemedelstillverkning, med eftersläpning in i konsumentpriser som syns tydligast både under hösten 2026 och hela 2027.

6. Räntemarknaden -stagflationrisk

Federal Reserve valde att låta räntan ligga stilla den 18 mars och signalerade en enda sänkning under 2026, med PCE-inflationsprognos reviderad upp till 2,7 procent. CNBC, 18 mars 2026 EY-Parthenon:s Gregory Daco slog fast att det “is entirely plausible that the Fed won’t deliver any rate cuts this year.”

ECB höll den 19 mars och reviderade upp sina inflationsprognoser. Eurozonens bankaktier föll 4 procent på grund av oro för obligationsmarknaden.  IMF:s Georgieva har påmint om oljemarknadens påverkan på den globala inflationen – varje 10-procentig oljeprisuppgång som håller ett år lägger 0,4 % på global inflation och tar 0,15–0,2 % från global BNP. Med en 50-procentig oljeprisuppgång som håller ett år är den matematiska konsekvensen +2 % global inflation och -0,75 till -1 % BNP.

Oxford Economics betecknar konflikten som ett “stagflationary shock” — och stagflation är räntepolitikens svåraste miljö vilket vi också fick befara under den senaste lågkonjunkturen, när priserna fortsatte att öka trots räntehöjningar. Chatham House förutspådde tidigt i mars att vid $130/fat-olja så krymper ekonomin i eurozoneni Q2 och ECB höjer räntan.

Räntemarknaden prisar just nu in att situationen normaliseras inom en inte alltför avlägsen framtid — att Fed faktiskt sänker räntan i december och att ECB inte höjer. Det förutsätter att energipriserna faller snabbt när kriget upphör men med resonemanget ovan stämmer ändå inte om man tar in helheten och det komplexa samband som råder med råvaror och matproduktion –  förhöjda fraktpriser och begränsad tillgång som en konsekvens av försäkringsmarknaden, skadorna på LNG-infrastruktur och att effekterna av dyrare konstgödsel påverkar först på sikt, vilket innebär att räntemarknaden nog innehåller den risk som är mest underskattad för stunden.

7. Strukturella konsekvenser och en ny världskarta

Utöver de kvantifierbara korttidseffekterna identifierar analyserna tre strukturella förändringar med 5-årshorisont:

A. Diversifieringen på energiområdet accelererar

Procurement Magazine dokumenterade den 27 mars att länder som Sydkorea, Taiwan, Japan och Indien nu aktivt söker ompröva sina LNG-leveranskontrakt mot Australien och USA, och att Kina accelererar rysk gas-import. Atlas Institute for International Affairs konstaterar att det inte finns några alternativa rörledningar som kan kompensera för ens hälften av Hormuz-volymerna -Saudiarabiens East-West Pipeline och UAEs Habshan-Fujairah-ledning har sammanlagt kapacitet på 2,6 miljoner fat per dag i jämförelse med flödet på 20 miljoner fat som var normalfallet genom sundet innan kriget.

Det finns en transformationskraft i krisen som accelererar den energiomställning som klimatpolitiken haft svårt att driva. Europeiska industrier, asiatiska importörer och nationella energibyråer vet nu med konkret erfarenhet vad Hormuz-beroende kostar. Investeringar i energilagring, inhemsk gasproduktion, kärnkraft och förnybart ser ut att accelerera — sannolikt på 5–10 år, inte de 20 år som annars projicerats. På samma sätt som 70-talets oljekris ledde till att oljepannor kastades ut från svenska villor och kärnkraften byggdes ut på allvar – så kommer även denna kris få konsekvenser när det kommer till investeringar.

B. Hormuzsundet som geostrategisk påverkansfaktor fortsätter

Iran har inrättat ett formellt yuanbaserat avgiftssystem för passager genom sundet och det iranska parlamentet godkände en lagstiftning om formella avgifter för fartyg i slutet på mars. Kina, Ryssland, Pakistan, Indien, Malaysia och Thailand har förhandlat fram avtal för genomfart. Det innebär att man också aktivt utmanar det så kallade petrodollarsystemet – där all handel med olja sker i amerikanska dollar, vilket garanterar dollarn som världsvaluta. Dessvärre påverkar krisen också indirekt utvecklingen till Rysslands fördel, just när landets ekonomi stod inför extrema utmaningar. Både prisbilden och det uteblivna oljeflödet från regionen påverkar de ryska möjligheterna att fortsätta kriget i Ukraina och även i förlängningen möjligheten att projicera hot mot övriga Europa.

Även efter fredsavtal kommer dessa överenskommelser att ha satt ett nytt prejudikat för oljehandeln – och sannolikheten ökar för varje vecka som situationen förblir. Dessutom så kommer Iran efter detta krig att fortsätta kunna utnyttja sitt geografiska läge i Hormuzsundet – även när det politiska priset för Trumpadministrationen att fortsätta kriget blivit för stort — vilket i praktiken innebär att den globala energimarknadens prisbildning aldrig fullt återgår till situationen innan mars 2026.

C. Spelplanen för penningpolitiken förändras de kommande åren

Centralbanker som Fed och ECB har sedan 2023 befunnit sig i ett läge där de successivt kunnat minska inflationsbekämpningsinsatsen genom att först avsluta ränteökningarna och sedan börja sänka mot nivåer som förvisso legat över den tidigare extremt låga räntan som varit normaltillståndet under ett decennium. Iran-kriget avbryter sannolikt den trenden. En rimlig prognos givet eftersläpningseffekterna som nämnts ovan är att räntorna först kommer att höjas och att räntecyklerna i både USA och Eurozonen försenas i åtminstone 12-18 månader som en konsekvens av kriget.

Det påverkar bolåneräntor, investeringskostnader och men även räntebetalningar på statsskulder i länder som främst påverkar länder med hög skuldsättning – inte minst Kina och USA.

Kriser är transformationernas moder

Även energichocker går över. Infrastruktur byggs upp igen och nöden är uppfinningarnas moder. Leveranskedjor anpassar sig till de nya förutsättningarna – och kanske blir detta vändpunkten för när den omställningen från oljeekonomin tog fart på riktigt. Men det händer inte över en natt – och kräver investeringar.

Det som gör 2026 annorlunda är kombinationen av tre faktorer som var och en skulle kunna definiera en helt egen kris: fysisk infrastrukturförstörelse med flerårig horisont vad gäller reparationer av kritisk infrastruktur, ett diplomatiskt vakuum där ingen part ännu definierat vad fred innebär, och en fas i ekonomin där vi redan genomlevt en längre lågkonjunktur. Ett stagflationsscenario i detta läge skulle definiera stämningsläget hos konsumenterna under överskådlig tid.