Skärmavbild 2022-03-03 kl. 12.51.17

Konsekvenserna av kriget i Ukraina

Jag hör till dem som inte alls är förvånad över ökad rysk aggression. Några kanske tycker att jag har en cynisk och negativt synsätt, men på det hela taget har Putin, bara gjort det han själv och stora delar av det politiska och militära etablissemanget sagt är det rätta, och det upprepade gånger och under lång tid. Kanske är det så att många varit dåliga på att lyssna, eller hemfallit till det som kallas spegeltänkande, det vill säga antagandet att andra – i det här fallet Putin – tolkar världen som vi gör och drar samma slutsatser om vad som vore det bästa sättet att agera. Nu vet vi att så inte är fallet och världen kommer aldrig att bli sig lik igen.

Ja, det glada 20-talet låter vänta på sig. Efter två års pandemi var vi många som såg fram emot att kunna återgå till ett liv av valfrihet, ökad rörlighet och fortsatt ekonomisk tillväxt efter att vi ridit ut en period som präglats av både kris och transformation. Det står nu klart att det nya normala, som jag skrivit om många gånger, låter vänta på sig. I första delen av Min Stora Feta Episka Nyårsspaning skrev jag om stormakterna USA, Ryssland och Kinas olika intressen och de spänningar som det riskerar att leda till under kommande år. I fallet Ryssland handlar det ju om Sovjetimperialismens återkomst, fast med en historisk twist där även Rysslands för-Sovjetiska intressen blandas ihop till en geggamoja som mynnar ut i det självklara att Ukraina aldrig borde funnits och att Rysslands agerande därvidlag bara handlar om att rätta till historiska misstag.

Vägen fram till idag i korta drag

När jag skrev i ingressen om att Putin bara gör det han själv tidigare pratat om som det rätta så handlar det om det dels om det supermaktskomplex och identitetsförlust som murens fall innebar, men också om det tjuvsamhälle som Ryssland blivit under Putins tid vid makten. Båda aspekterna är viktiga för att förstå vad som nu händer.

Putin sade redan 2004 att han betraktade Sovjetunionens fall som den största geopolitiska katastrofen under 1900-talet. Oredan under 90-talet, med ökande kriminalitet och det vacuum som Sovjetunionens planekonomi lämnade efter sig skapade en längtan efter ordning och reda – och hos många människor med referenser till Sovjetunionen som en av de stolta segermakterna i Andra Världskriget, hade sönderfallet också lett till ett land med stora ekonomiska problem som inte längre betydde något på den internationella arenan. SVT-Dokumentärserien “Spionen Vladimir Putin”, berättar om Putins väg till makten – från tiden i KGB och sedan hans snabba karriär och balansgångar mellan kriminella nätverk och offentliga institutioner – och hur Ryssland steg för steg, blev ett samhälle där kriminella nätverk samsades med korrupta politiker och motståndare tystades genom mord. Den är väl värd att se för att få bort eventuellt spegeltänkande som fortfarande är kvar, trots det uppenbara som händer just nu i Rysslands södra grannland. Också dokumentären Ryssland vs Ryssland är intressant och handlar om den pågående oppositionens försök att skapa förändring.

Den ekonomiska utvecklingen har hackat och Ryssland är idag inte en supermakt, utan har en ekonomi som ungefär motsvaras av de Nordiska länderna, eller BeNeLux- länderna tillsammans. Det rimmar dåligt med de ambitioner på den internationella arenan som finns och idag saknar så många som en fjärdedel av innevånarna rinnande vatten och avlopp.

Efter att Putin 2004 deklarerat sin syn på Sovjetunionen kollaps har det funnits flera varningstecken om vart han var på väg. År 2008 invaderades Georgien efter att relationen med Ryssland försämrats under ett antal år som en konsekvens av att landet vill närma sig NATO och efter en folkomröstning med 77% ja-röster för NATO-medlemskap invaderades landet efter att Sydossetien och Abchazien utropat självständighet. Det var första landet att direkt påverkas av Rysslands ambition att inte låta ett land fatta självständiga beslut om sin egen framtid.

Under 90-talet hade Transinistrien utropat sin självständighet från Moldavien och har den gamla hammaren och skäran i sin flagga, i ett svårartat fall av Sovjetnostalgi. Transinistrien har haft stöd från Ryssland inklusive ryska soldater och har tilldragit sig intresse från bland annat Amnesty International under större delen av sin existens, som inte är erkänd av andra än Abchazien, Nagorno-Karabach och Sydossetien. Rysslands intresse av landet är återigen att “skydda ryska minoriteter”.

Ukrainas relationer med Ryssland började fallera i samband med att protesterna på Maidantorget, numera Frihetstorget, som orsakades av missnöjet att den sittande presidenten Janukovytj pausat förhandlingarna om ett samarbets- och frihandelsavtal med EU. (En ukrainsk domstol i huvudstaden Kiev dömde i januari 2019 Viktor Janukovytj till 13 års fängelse för högförräderi. Janukovytj flydde till Ryssland i februari 2014 och åtalades i maj 2017 för att ha gjort allt för att hjälpa Ryssland att annektera ukrainskt territorium. Han dömdes i sin frånvaro. Källa Wikipedia)  Den annektering som avses handlar såklart om invasionen av Krym som skedde så gott som oblodigt genom att Ryssland agerade med irreguljär krigföring, genom det som kallades små “gröna män” och skapade ett gråzon där ingen visst om det var krig eller inte. Taktiken byggde på militär personal och fordon som inte hade några nationalitetsbeteckningar och som plötsligt dök upp på olika platser och skapade en osäkerhet om vilken agenda som gällde. Ryssland dementerade att det var de som låg bakom och hänvisade till att det var oroade medborgare som agerade på egen hand. Därefter ordnades en snabb “folkomröstning”-ish som yrkade på anslutning till Ryssland. Det blev såklart vinst för de som ville ansluta sig till moderlandet. Därefter skedde samma i det som vi i nyheterna känner som “utbrytarregionerna” Donetsk och Luhansk i Östra Ukraina och i Sverige har Sveriges Television haft svårt med uppdraget att vara objektiva i sin rapportering och den ena sidan har betraktats som “separatister”, istället för att tala klarspråk och konstatera att detta från början varit en del av ett sätt att destabilisera Ukraina som stat.

Putins penisavund och politiska realiteter

Med det som sagts ovan kan vi konstatera att Putin leder ett land som har utmaningar vad gäller de interna förväntningarna på demokratiska processer, trots repression och därtill lider av en hackande ekonomi,  där delar av landet lever utan moderniteter såsom rinnande vatten.  Till detta kan man hänföra en teoretisk diskussion om vad Ryssland sagt och vad Ryssland gjort och varför de gjort vad de sagt och så vidare men…

Under hela tiden fram till idag så har västvärlden agerat som om det han säger att han ska göra inte verkar rimligt och samtidigt kommit med ursäkter när det väl hänt. När Baltikum, Polen, Bulgarien och Rumänien med flera tidigare lydstater till Sovjetunionen blivit medlemmar i NATO så är det en intäkt för att Ryssland känner sig inringat trots att gränsen mot Ryssland är minimal , att NATO är en självförsvarsallians och att länderna själva valt att ansluta efter erfarenheterna att lyda under Sovjetunionen. När Ukraina som självständig stat vill detsamma handlar det inte om att inringa Ryssland utan om självbevarelsedrift, ett påstående somUkraina nog kan vidimera. Det är dessutom så att Ukraina efter Sovjetunionens fall råkade bli en kärnvapenmakt, eftersom de fanns grupperade på Ukrainskt territorium och år 1994 valde att efterskänka 1600 kärnvapen till Ryssland i utbyte mot att landets gränser skulle respekteras för all framtid.

Därmed kan vi konstatera att Ryssland med sin invasion bryter mot både ingångna avtal och folkrätten och dessutom gör det med mot ett grannland med en president som har judisk bakgrund, utifrån att man vill “denazifiera” landet – på det hela taget en rätt så skakig grund om man får säga så. Att Ryssland i andra sammanhang skulle hålla ingångna avtal eller agera rationellt, enligt västerländska principer är önsketänkande.

Tonen mot Sverige och Finland har stundtals varit tuff – General Makarov visade redan år 2012 upp en karta där hela Finland och stora delar av Sverige ligger i vad som kan beskrivas en rysk intressesfär. Men Putins tal förra veckan, där han hävdade att Ukrainas existens som självständig stat är ett historiskt där Bolsjevikerna efter ryska revolutionen på ett felaktigt sätt minskade Rysslands territorium och Ria Novostni råkade av misstag publicera en artikel under helgen som var ägnad att berätta om den goda nyheten att Ukraina är återbördat till Ryssland. I detta sammanhang är det också viktigt att komma ihåg att Finland var en del av Tsarryssland efter att till 1800-talet början varit Sveriges östra rikshalva sedan inlandsisen drog sig undan. Vidare har Sverige utmålats som både dekadent och som ett land som lider av paranoia och russofobi.

Kamil Galeev har en lysande sammanfattning med historiska referenser om hur Putins supermaktsambitioner inte riktigt lirar med ekonomiska realiteter. 

Samtidigt har Putin haft god tid på sig att bygga en kult omkring sin egen personlighet. Han har varit en samlande kraft för den äldre befolkningen som kände trygghet och stolthet utifrån arvet från Sovjetunionen där Ryssland var den starka parten och det har publicerats många foton på Putin i bar överkropp som visar på hans virilitet, något som också triggat en hel del svenska förmågor på högerkanten att tycka att Putin är ett bättre alternativ än vårt västerländska arv.

Jag tänker närmast på de så kallade “svärjisarna” i Sverigedemokraterna och andra obskyra sammanslutningar såsom alternativ för Sverige som agerat antingen “neutralt” genom antingen aktivt inte göra ett val såsom Jimmie Åkesson gjorde på frågan om han skulle välja mellan Putin eller Biden häromveckan, men också på än mer svårsmälta ställningstaganden för Ryssland från dessa kretsar. Sammanslutningen Alternativ för Sverige har varit en notorisk förespråkare för Putins Ryssland, men mer allvarligt är den hållning i försvarsberedningen som SD ingår i – där SD vidhållit sitt motstånd mot NATO trots det uppenbara hotet från Ryssland. Anhängare till SD och AFF (Alternativ För Sverige) har också varit notoriska vad gäller nedlåtande kommentarer om det svenska försvaret, inte minst i samband med beredskapsinsatsen på Gotland strax efter nyåret.

Konsekvenser av kriget i Ukraina

Den värld som vi lämnade bakom oss för en vecka sedan när Ryssland de facto attackerade en demokratisk nation som ville närma sig Europa är nu långt borta. Det finns inget som kan de-eskalera situationen – och även om det på något magiskt sätt skulle uppstå fred imorgon så är Rysslands trovärdighet vad gäller ingångna avtal och allt annat som formuleras muntligt och skriftligt, värt exakt noll. Personligen anser jag att de sanktioner som nu införts borde ha varit ett faktum redan vid annekteringen av Krym och att det beroende av rysk gas i Tyskland är en konsekvens av önsketänkande, eller möjligen värre, att man haft inflytelseagenter på ledande positioner, som aktivt avhändat Tyskland kontrollen av sin energiförsörjning.

Handeln på en global nivå har haft sina utmaningar de senaste åren. Justintime- principen har utmanats genom störningar i det globala varuflödet. Jag var tidigt ute och hävdade redan i oktober att vi kommer att ha en ökande inflation, något som nu eskaleras genom att världsmarknadspriserna på energi och drivmedel ökar, men under det kommande året kommer vi också få se exempel på hur Ukraina bidragit till världen som exportland. Ukraina betraktades som “Sovjetunionens kornbod” och dess jordbruk har gett mat på bordet i form av både vete, majs och soja till många länder som inför en ny skördesäsong kanske inte kan räkna med att det blir ett normalår för att underdriva läget. När det gäller majs ska det också nämnas att majsderivat, det vill säga förädlade råvaror med majs som råvara, är en viktig del i livsmedel i form av majssirap med mera. Kinas import av majs under det senaste året väcker tanken att de visste om situationen i förväg. Statsministern tydliggjorde vid sitt tal till nationen under gårdagen att vi kan förvänta oss högre priser på bland annat matvaror.

Redan innan det pågående kriget hade en stor svensk dagligvarukedja konstaterat behovet av prishöjningar på mellan 5-10% som en konsekvens av kostnadsökningar i hela ledet från drivmedel hos bonden till förpackningsmaterial hos leverantören.

Detaljhandelspodden pratade med Freddy Jönsson Hanberg, Head of Strategy på MW Group i början på veckan och konstaterade att denna utmaning kommer innebära en lika stor omställning som Covid-19. Han menade att pandemin tvingade oss till att digitalisera vårt arbetssätt och att kriget i Ukraina kommer att innebära motsvarande omställning vad gäller hållbarhet och produktion. Det är en minst sagt spännande horisont.

Det är också viktigt att konstatera att frågan om nationell självförsörjning av livsmedel kommer att aktualiseras. Sverige är idag självförsörjande på vete, socker och morötter – resten kräver import givet den kosthållning som är aktuell idag. Även under kalla kriget konstaterades att vi skulle behöva ställa om vår kosthållning mot mer rotfrukter och annat som kan odlas lokalt. Betänk att Janssons Frestelse är en produkt av andra världskriget där potatis är grunden och några få stackars ansjovis är smaksättare…Det är också därför frågan om försvaret av Göteborg som vår viktigaste importhamn aktualiserats och det det nu etablerats ett Amfibieregemente för att i tider av kris och krig, hålla hamnen öppen.

Det är svårt att göra förutsägelser i ett läge som förändras timme för timme men det står klart att prishöjningar är att vänta samtidigt som det inte är förvånande om tillväxten i ekonomin avtar. Kloka Ola Nevander som i höstas klev av från befattningen som konjunkturspanare på HUI Research, beskriver läget i en artikel som är måste-läsning för alla.

Oppositionen på hemmaplan kommer också innebära att Putinregimen konsekvensutsätts av det egna folket som redan tagit det säkra före det osäkra och tagit ut så mycket kontanter som det bara går. 

Världen blir aldrig mer sig lik

Jag kommer ihåg känslan av eufori när Friedrich Shillers text, tonsatt av Beethoven i form av den nionde symfonin Ode An Die Freude, spelades som bakgrund till murens fall när jag var i 20-årsåldern. Allt var möjligt och de kommande årtiondena präglades av fred i vår del av världen, delvis avbrutet av en konservativ religiös våg i Mellanöstern och därefter revolutionära aktioner med katastrofala konsekvenser i länder som Libyen och Tunisien. Men på det hela taget har mina barn kunnat växa upp utan det hot om ömsesidig garanterad förintelse, som enligt MAD-doktrinen var legio för min generation dessförinnan.

Nu står vi i ett läge där det är krig i Europa. I denna artikel har jag inte ens berört hur informationskrigföringen kan påverka konsumtionen och behovet av att säkerställa våra egna intressen i det hela, förutom det uppenbara i att fortsätta vara en del av den demokratiska traditionen i världen.

Så sent som igår kränktes vårt luftrum av ryska stridsflygplan på Gotland, samtidigt som det råkade närvara svensk och finsk försvarsminister på ön, något som inte kommunicerats i officiella kanaler. Det är en del av signalpolitiken på samma sätt som att statsministern talar mot en bakgrund av svensk flagga och att ÖB dyker upp på presskonferenser i fältuniform. USAs FN-ambassadör talade samtidigt om ett hot mot Sverige och Finland.

Men med detta sagt och statsministerns tal från igår i åminnelse så finns det saker som alla kan göra:

  1. Säkerställa sin egen redundans genom att följa MSBs anvisningar att förbereda sig för att kunna klara sig själv i en vecka (eller längre) utan hjälp från samhället. Ladda ner MSBs broschyr här och genom detta och att så många hushåll som möjligt är förberedda för att viktiga funktioner inte fungerar så minskar det också belastningen på samhället.
  2. Inte dokumentera eller kommentera Försvarsmaktens verksamhet i sociala medier, låt motståndaren få låsa resurser genom att själv försöka utröna vad och när åtgärder vidtas.
  3. Agera för att din arbetsgivare inte gör affärer med Ryssland. Emedan många företag redan valt bort ryska kunder och leverantörer som en konsekvens av EUs embargo och en egen etisk kompass så har stora aktörer som som H&M ännu inte meddelat att de stänger ner sin verksamhet. IKEA agerar per nu genom att pausa sin verksamhet i Ryssland och Belarus. Själv kommer jag inte handla en pinal från dessa kedjor innan så sker.
  4. Stöd det Ukrainska motståndet och offra din egen bekvämlighet för att ta emot eller stödja den största flyktingvågen efter andra världskriget. Den ryska invasionen har fokus på att skapa svårigheter för det civila samhället att fungera och alla insatser behövs.
  5. Följ läget. Håll dig uppdaterad via myndigheterna och etablerade nyhetskanaler. Till detta vill jag rekommendera att följa Lars Wilderängs blogg Cornucopia, som bevakar läget på timnivå och också analyserar utvecklingen ur ett initierat militärt perspektiv.

Det Ukraina gör med sin motståndskamp är att försvara varje lands rätt att själv bestämma sitt eget öde.

Slava Ukraini! Heroiam slava!

 

 

 

 

 

Dela inlägget

Share on facebook
Facebook
Share on google
Google+
Share on twitter
Twitter
Share on linkedin
LinkedIn
Share on pinterest
Pinterest
Share on print
Skriv ut
Share on email
Email

Om Retailomania

Utan spaning - ingen aning

Arkiv