När vapenvilan mellan USA/Israel och Iran utlystes den 8 april 2026 andades många ut. Men chefekonomer, FN-organ och jordbruksanalytiker var snabba med att påpeka att skadan faktiskt till stor del redan är gjord, och freden – och att en fred inte löser inte problemet omedelbart. Det biologiska schemat för världens grödor väntar inte på fredsavtal och klockan tickar. Det första försöket till fredssamtal i Pakistan under helgen ledde inte någonvart och parterna gick åt varsitt håll med oförättat ärende.
Som jag skrev i den tidigare artikeln här på Retailomania, så är förutsättningarna för en snabb återgång till läget innan kriget inte längre möjlig – givet att infrastruktur redan förstörts till den grad att det tar tre-fem år innan den är fullt återställd och att världen därmed berövats en del av de fysiska förutsättningarna för samma tillgång till LNG under överskådlig tid.
Men nu tickar även den biologiska klockan för förutsättningarna för jordbruket i form av konstgödsel – där Hormuzsundet också är kritisk för tillgången på ingredienser till konstgödsel som är en biproduktion från raffineringsprocessen.
Även för halvledarproduktionen blir
Hormuzsundet är mer än en exportväg för olja
Konflikten inleddes den 28 februari 2026 med amerikanska och israeliska precisionsstrejker mot Iran, varefter Iran begränsade sjötrafiken genom Hormuzsundet. Trafiken föll från omkring 103 fartyg per dag till enstaka antal inom veckor – en minskning på över 95 procent, enligt UNCTAD.
Sundet är vida känt som en oljekorridor, men det är minst lika kritiskt för världens mat- och industriförsörjning. Enligt IFPRI passerar upp till 30 procent av världens gödselexport genom sundet. Härtill kommer en tredjedel av världens heliumproduktion, betydande volymer av svavel, metanol och aluminium. World Economic Forum beskriver IEA:s bedömning som att utvecklingen i regionen är ”den största störningen i den globala oljemarknades historia” – men mängden olika råvaror som påverkas gör krisen annorlunda än tidigare energikriser.
Tre chocker slår in mot jordbruket samtidigt
Det som skiljer 2026 från tidigare kriser – inklusive Ukrainakrigets påverkan på konstgödseltillgången 2022 – är att tre separata störningar träffar jordbrukssystemet parallellt.
Diesel och energi driver upp kostnaderna omedelbart i hela livsmedelskedjan. Ekonomen Yan Liang vid Willamette University påpekar att ungefär 2 procent av all energiförbrukning i USA går direkt till jordbruksproduktion – och att energipriserna nu genomsyrar hela kedjan från jorden till butikshyllan. För en enskild nordamerikansk lantbrukare kan prisökningen leda till nästan 2 000 dollar mer i dieselkostnader per månad enbart till följd av prisstegringen under den senaste månaden, enligt American Farm Bureau Federation. IMF menar i sin analys från mars 2026 att effekten av Hormuzstörningen densamma som en stor, plötslig ökning inkomstskatt.
Konstgödsel är den mer utdragna och djupgående chocken. Oxford Economics noterade i mars att ureapriserna (en ingrediens i konstgödsel) stigit med ca 50 procent och ammoniakpriserna med ca 20 procent sedan kriget bröt ut. Världsbanken registrerade ett hopp på nästan 46 procent för urea enbart mellan februari och mars 2026. FAO:s specialrapport om konflikten konstaterar att ungefär en tredjedel av den globalt handlade urean, 20 procent av ammoniakexporten och 20 procent av fosfatexporten normalt transiterar Hormuz. Analytiker från Ninety One varnar att ”det här börjar kännas som att det kan bli värre än när kriget mellan Ryssland-Ukraina började, för det kan verkligen påverka skördarna i många områden och det gäller även de viktigaste grödorna.”
Ökade fraktkostnader förstärker båda de andra. UNCTAD rapporterar att bränslepriserna nästan fördubblats och att fraktkostnaderna för oljetankers stigit med mer än 90 procent sedan slutet av februari. Krigsriskpremier för försäkringar har mångdubblats, och vissa försäkringsgivare har dragit tillbaka täckning helt för fartyg i Persiska viken.
Tidsfönstret som stängts
Carnegie Endowment är tämligen rakt på sak: ”Även om Hormuzsundet öppnar snart kan det ta veckor att starta om produktion och transport för gödsel och dess komponenter – veckor som norra halvklotets bönder inte har.” Small Wars Journalformulerar det strukturella problemet: jordbruket styrs av ett biologiskt schema, inte ett diplomatiskt. Störs insatsflödena strax innan sådden är skörderesultaten i praktiken månader innan grödan ens syns ovan jord.
Tidsfönstren skiljer sig markant mellan regioner och grödor, och det finns redan flera analyser som illustrerar att påverkan på årets skördar redan är reella.
Al Jazeera konstaterar att störningarna inträffar mitt under sådden på norra halvklotet, som generellt sträcker sig från mitten av februari till början av maj, beroende på region. Fortune/The Conversation riktar in sig på USA och konstaterar att man i mitten av mars 2026 hade en gödseltillgång som låg på ungefär 75 procent av normala nivåer – precis i den period då majsbältets bönder normalt förbereder jorden för sådd, med den första gödselomgången i mars och därefter ytterligare tillförsel under april – maj, och sedan igen mellan slutet av maj och mitten av juni.
För Sydasien är det den så kallade Kharifsäsongen som är det kritiska fönstret. IFPRI:s analys citerar International Rice Research Institute, som varnar att om störningarna fortsätter kan ”energi- och gödselförsörkningen bli mycket mer konsekventa risker på kort och medellång sikt än de initiala logistikchockerna, särskilt för Asiens nästa skördecykel.” BusinessToday India beskriver Kharif-säsongen börjar med monsunregnen och står för mer än 60 procent av Indiens totala jordbruksproduktion – grödor som ris, bomull och majs är starkt beroende av gödsel under denna period. Crisil Ratings varnar att Indiens inhemska gödselproduktion kan minska med upp till 15 procent om störningarna håller i sig tre månader – just inför Kharif-sådden som startar i juni.
FAO:s chefekonom Máximo Torero, citerad av GlobalSecurity.org, specificerar de länder som redan befinner sig i ett kritiskt läge: Sri Lanka, där Maha-risskörden pågår; Bangladesh, som befinner sig i sin kritiska Boro-rissäsong; Indien, som möter minskad inhemsk gödselproduktion inför Kharif; samt Egypten, som är starkt exponerat via importberoende av vete.
För Brasilien och södra halvklotet konstaterar S&P Global att en utdragen konflikt kan påverka planeringsbesluten för södra halvklotets säsong, medan IFPRI noterar att Brasilien importerar nästan hälften av sitt gödsel via Hormuzsundet – men landets sojasäsong börjar inte förrän i september–oktober, vilket ger ett längre tidsfönster för eventuell normalisering.
American Farm Bureau rapporterar att bönder redan överväger att minska majsarealen och i stället odla sojabönor, som kräver mindre kvävetillförsel. S&P Global CERA projicerar att majsarealen i Italien och Spanien faller med 11 procent vardera för säsongerna 2026–27, med liknande nedgångar i Polen och Frankrike.
Helium och chocken mot sjukvård och halvledare
Parallellt med livsmedelskrisen utspelar sig en störning som berör en helt annan del av den moderna ekonomin – men med samma geografiska ursprung.
Qatar svarar för nästan en tredjedel av världens heliumproduktion, som egentligen är en biprodukt vid landets naturgasbearbetning. Helium kanske är mest associerat till heliumballonger men är långt ifrån en nischprodukt – det är en kritisk insatsvara för MRI-skannrar inom sjukvården, halvledartillverkning och vetenskapliga instrument som NMR-spektrometrar. Qatar har dessutom en av de två anläggningar i världen som producerar halvledarkvalitetshelium.
QatarEnergy meddelade den 2 mars att LNG-produktionen stoppats efter iranska attacker mot anläggningarna i Ras Laffan och Mesaieed. Eftersom helium utvinns som biprodukt vid LNG-produktion drabbar varje störning mot gasanläggningarna automatiskt heliumleveranserna. Nästan all Qatars exporterade helium lämnar normalt landet sjövägen genom Hormuzsundet – det finns ingen alternativ exportväg.
Tidsfaktorn är här minst lika besvärande som för konstgödslet. Heliumkonsulten Phil Kornbluth bedömer att om konflikten löstes och Qatar kunde återuppta export inom ungefär två veckor (räknat från 6 mars då artikeln skrevs), skulle marknaden återhämta sig. Men passeras det fönstret tvingas distributörerna Linde, Air Liquide och Iwatani justera sin produktion – och att återuppta de tidigare försörjningsvägarna kan ta månader. Konsulten Maura Garvey vid Intelligas Consulting säger ”Det tar ungefär en månad för helium att nå sin destination. Att starta om produktionen är svårt även om Hormuzsundet öppnar idag – det kommer troligen inte att vara i full gång förrän någon gång mellan juni och augusti.”
En ytterligare fysisk komplikation: helium transporteras i flytande form vid minus 240 grader C. Behållare som stått stilla i veckor riskerar att tömmas genom avdunstning – vid ungefär sex veckors stillastående försvinner produkten helt. Heliumdistributörer ransonerar redan leveranser från och med början av april, och Sydkorea och Taiwan – de största konsumenterna av helium från Qatar – känner av bristen snabbast.
Bank of America-analytiker konstaterar att huvuddelen av allt helium används i tillverkningsprocesser som har affärskritiska tillämpningar. Vid en eventuell ransonering skulle såklart halvledare prioriteras. Scientific American publicerade i mars en analys med rubriken ”The AI boom is dangerously dependent on helium”, vilket understryker att störningen inte bara drabbar sjukvården och enskilda industri utan också själva förutsättningarna den snabbt expanderande AI-infrastrukturen.
USA är världens största heliumproducent med ungefär 40 procent av dem globala produktion, men North American Heliums finanschef Brad Borggard är tydlig med förutsättningarna: ”Man kan inte kompensera för att en tredjedel av världsutbudet varit offline i en månad.”
Den gemensamma varningen från IMF, Världsbanken och WFP
Den 8 april 2026 möttes cheferna för IMF, Världsbanken och WFP i Washington. I ett gemensamt uttalande konstaterade de att kraftiga prishöjningar på olja, naturgas och konstgödsel, tillsammans med flaskhalsar i logistiken, oundvikligen leder till stigande matpriser och ökad matsosäkerhet. Hårdast drabbas de fattigaste och mest utsatta länderna, som redan har låga inkomster och är starkt importberoende.
IMF:s chef Kristalina Georgieva varnade: ”Ens i det mest hoppfulla scenariot innebär eskalerande energikostnader, infrastrukturskador och försörjningsavbrott att tillväxten blir lägre än väntat. Det finns ingen enkel återgång till läget före kriget.” IMF räknar med att 45 miljoner ytterligare människor riskerar hunger, vilket tar det globala totalet till över 360 miljoner. Finansiellt stöd på 20–50 miljarder dollar bedöms behövas beroende på om vapenvilan håller.
Vem drabbas hårdast av matkrisen?
Det finns en bred konsensus i samtliga rapporter – nämligen att de fattigaste länderna bär den tyngsta bördan.
Professor Raj Patel vid University of Texas sammanfattar läget så här: ”Hormuzsundet är en flaskhals för världens gödselexport. Qatar, Saudiarabien, Oman och Iran levererar tillsammans en väsentlig andel av världshandeln med urea och fosfater, och i princip allt transiterar Hormuz.” Subsahariska Afrika importerar över 90 procent av sitt konstgödsel och odlar kväveintensiva grödor, som till exempel majs, som baslivsmedel. Världsbanken noterar att mer än 87 miljoner människor redan befinner sig i akut livsmedelsnöd i östra och södra Afrika och att 52 miljoner riskerar akut hunger i västra och centrala Afrika till mitten av 2026.
Vad väntar nu?
Oavsett om vapenvilan leder till en hållbar fredslösning eller inte, är vissa konsekvenser redan säkra även om de inte materialiserats ännu. FAO:s ekonomichef David Laborde är tydlig: ”Det centrala problemet avseende konfliktens påverkan på energi och konstgödsel är inte maten vi har idag, utan maten vi behöver imorgon.” FAO:s matprisindex steg i mars för andra månaden i rad och ligger nu på 128,5, vilket dock är 31,7 punkter under pristoppen under 2022. Vete är 7 procent dyrare än för ett år sedan. Gödselpriser är 40–77 procent högre beroende på produkt. Skördar i delar av Europa och Nordamerika är med stor sannolikhet redan reducerade för säsongen 2026.
För helium gäller samma logik: även vid omedelbar återöppning av sundet räknar man med att full produktion och leveranskapacitet inte kan återställas förrän juni–augusti 2026.
Lyckligtvis kan Ninety One:s analytiker konstatera att världen gick in i 2026 med relativt höga lager av baslivsmedel tack vare starka skördar 2025. En minskning av skördarna på 5 procent globalt bedöms inte leda till svält under kommande år, men däremot till kännbar matprisinflation.
Om vapenvilan håller och flödena återupptas inom 1 månad
Carnegie Endowment påpekar att även en snabb öppning av sundet tar veckor/månader att omsätta i faktiska leveranser, eftersom produktion måste startas upp och kön av fartygen måste komma tillbaka på marknaden efter underhåll och återhämtning av besättningarna. Sådden på norra halvklotet är redan i jorden och grödan är vad den är. Sydasiens risodling kan räddas delvis om flöden återupptas i maj. FAO bedömer i detta scenario att matpriserna planar ut under andra halvåret 2026, men att effekterna av redan minskad gödseltillförsel syns i skördar under hösten.
För helium innebär ett scenario på en månads ytterligare styrningar att sjukvård och halvledartillverkning i Asien drabbas av kapacitetsbegränsningar under åtminstone sommaren.
Om konflikten fortsätter ytterligare 1–2 månader
WFP:s bedömning från mitten av mars är att miljontals människor riskerar akut hunger om kriget fortsätter in i juni. Sydasiens rissäsong – det kritiska fönstret för gödning under maj–juni – drabbas direkt. S&P Global bedömer att sådden under södra halvklotets säsong kommer påverkas negativt, framför allt i Brasilien.
När det gäller helium så har de behållare som varit fast i sundet sedan mars riskerar troligen avdunstat och ransonering helium för att prioritera sjukvård och halvledartillverkning kan bli nödvändig i flera regioner.
Om konflikten fortsätter ytterligare 3 månader eller mer
IMF:s rapport konstaterar att om höga energi- och matpriser håller i sig riskeras en ny period av ihållande global inflation – en direkt parallell till 2021–22. Analysinstitutet Santiago Capital drar jämförelsen med 2007–08 års livsmedelskris, som skapade instabilitet i 48 länder och uppstod från en lägre prisnivå än dagens. Brasilien, vars sojabönsskörd inleds i september, riskerar allvarliga störningar till nästa globala spannmålscykel. En motsvarighet till IEA:s strategiska petroleumreserv – saknas helt för konstgödsel, en kritisk sårbarhet som nu exponeras.
För helium innebär ett tre månaders scenario att halvledarindustrin i Sydkorea och Taiwan tvingas till produktionsneddragningar med globala konsekvenser för elektronikindustrin och även för sjukvården.
—-
Konflikten förfaller inte vara nära en lösning och positionerna mellan partnerna är låsta. Den iranska regimen å sin sida slåss för sin överlevnad och försöker åsamka USA ett så högt politiskt pris som möjligt och dessutom riskerar sin position i mellanöstern givet att de facto Iran lyckats med att stänga Hormuzsundet – något som USA varit en garant för inte skulle kunna hända.
Att USA gynnas genom ett högt oljepris, straffar samtidigt de amerikanska konsumenterna i ett läge där Trumpadministrationen också behöver vinna opinionen inför mellanårsvalet under senhösten – och samtidigt menar USA att NATO-allierade inte gjort sitt jobb och ifrågasätter USAs roll. Att alliansen enligt NATO-fördraget är en allians för försvar norr om kräftans vändkrets och avser Europa och Nordamerika, eller att målen för anfallet på Iran fortfarande är höljt i dunkel förefaller mindre viktigt i sammanhanget.
För varje vecka ökar både osäkerheten och oberäknerligheten i utvecklingen men en sak är redan säkert – den påverkan på infrastrukturen som redan de facto redan skett, i kombination med exportstoppet genom Hormuzsundet har redan påverkat den globala ekonomin – även om symptomen ännu inte är synliga.