De som kommer ihåg Porters Five Forces -modellen, är välbekanta med begreppet inträdeshinder. Oligopolisten är en av de få på sin marknad, som en konsekvens av lagkrav eller andra grundläggande förutsättningar som krävs för att kunna gå in på marknaden. Det här är inte den mest spännande positionen, men eftersom artikelserien handlar om de vinnande värdepositionerna förtjänar denna ändå sin plats i modellen.
Strategiikonen Michael Porter publicerade sin Five Forces model i Harvard Business Review 1979 i artikeln “How competitive forces shape strategy” och utvecklade det hela ett år senare i den klassiska boken “Competitive Strategy”. Modellen beskriver de krafter som påverkar dynamiken i en viss bransch eller på en marknad. Utan att gå in på detaljer så är konkurrens från nya aktörer en av de faktorerna som modellen innehåller – och här kan man också identifiera olika former av inträdeshinder som minskar möjligheten att konkurrera. Porter nämnde själv licenser, patent eller begränsningar i förmågan att finansiera en viss verksamhet till exempel för att komma upp i en viss nivå. Detta ger ett oligopol – en marknad med ett fåtal aktörer.
Legala hinder för att starta en verksamhet är ofta kopplad till nationell säkerhet vad gäller kritisk infrastruktur, som i fallet med teleoperatörer, eller säkerhet för konsumenterna. För att motivera för en stat att införa hinder mot fri konkurrens förutsätts att det ändå finns en rimligt god service gentemot marknaden. Ibland kommer oligopolen från ett avvecklat monopol.
Position: Oligopolisten agerar på en del av marknaden som är reglerad av lagkrav via finansinspektionen, läkemedelsverket, post- och telestyrelsen eller andra myndigheter, som begränsar möjligheterna för vem som helst att gå in i marknaden. Andra skäl till oligopol är finansiella förutsättningar som begränsar antalet aktörer.
Exempel: Apotek, banker och teleaktörer
Inom ett oligopol kan finnas knivskarp konkurrens i delar av segmentet, emedan själva möjligheten att erbjuda till exempel receptbelagda mediciner, banktjänster eller teletjänster är reglerade i lagen. Samtidigt innebär oligopolet att många aktörer kan överleva med en låg grad av differentiering mellan koncepten. Jag har till exempel många gånger fått frågan om jag är medlem när jag står i kassan på ett apotek. “Ingen aning, vilket apotek är jag på?” är mitt vanligaste svar – nästan alla apotek ser ju likadana ut…
De tidigare artiklarna i denna serie hittar du nedan:
Framtidens fysiska koncept: Del 1- Gränsöverskridaren
Framtidens fysiska koncept: Del 2- Curatorn
